Ylva Herholz:Ehrenburg obehagligt före sin tid

Författaren Ilja Ehrenburg började som revolutionär i Moskva och stod på barrikaderna vid 14-års ålder men var senare i livet en av de lojala och belönades med Leninorden och Stalins fredpris. Man kan undra över i vilka ord och gärningar Ehrenburg egentligen var sig själv.

Under strecket
Publicerad
Annons

Han skrev romanen som gav namn åt en hel epok: ”Ottepel”, töväder, som kom ut 1954, året efter Stalins död. På svenska heter den ”Vårbrytning”. Själv tyckte han bäst om pikaresken ”Julio Jurenitos sällsamma öden och äventyr” av allt vad han skrev. Så brukar den också räknas till mästerverken från det ryska 20-talet. Den var hans debutroman – och verkligen hans egen, genomlevd, upplevd av honom själv, som han uttryckte det långt senare, i sina omfångsrika memoarer: sju delar, ungefärligen 1‑400 sidor.
Annars fanns det ett och annat som han talade tyst om, under senare delen av sitt liv. Bland annat en del av det han skrev under kriget. Det finns också skäl att undra just över vad som verkligen var han själv, hans eget, i hans produktion, och gärningar. Journalisten och författaren Ilja Ehrenburg var motsägelsefull som få. En synnerligen flexibel personlighet. Vindkänslig och följsam.
Delvis handlade det förstås om den sortens förvandlingsnummer som kan vara nödvändiga för överlevnaden i en diktatur. Den fysiska överlevnaden. Ehrenburg klarade sig undan alla utrensningar – men inte bara det, han lyckades nå en särställning, kunde delvis gå en egen väg, hade framgång. Samtidigt som han var en desillusionerad revolutionär, och också uttryckte sin skepsis, i alla fall i yngre dagar. Senare hörde han till de lojala: han belönades med Leninorden två gånger, med två Stalinpris och med Stalins fredspris. Med tiden blev han också ett av Stalins sändebud.
En biografi om Ehrenburg har titeln ”Tangled Loyalties”, trassliga lojaliteter; den skrevs av Joshua Rubenstein, kom 1996. Under krigsåren, från 1941, skrev Ilja Ehrenburg propagandaartiklar – som glödde av hat och effektivt hetsade mot ­såväl de nazistiska inkräktarna som allt tyskt. Ilja Ehrenburgs roll i ryssarnas blodiga framfart västerut, mot Berlin, vintern och våren för 60 år sedan, har flera historiker skrivit om. Något senare i livet skulle Ilja Ehrenburg komma att resa runt i världen som fredsivrare. En Stalins egen fredsduva. Bland annat till Stockholm. Här var han ofta. Också av privata skäl.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons