Recension

AndralagetEgna erfarenheter av lagträning bokens styrka

Under strecket
Publicerad
Annons

Ge fan i elitsatsningar på pojklagsnivå, vill nog debutanten Anders Falkirk utropa. Det är många som skriver om fotboll nu och Falkirk är en av dem med Andralaget, som sägs vara skriven i ren ilska över fotbollsklubbarnas sätt att hantera unga spelare. Av ilskan märks dock inte mycket i texten, men Falkirk beskriver ett pojklags utveckling från en samling frustrerade tioåringar utan förmåga att spela boll tillsammans till ett sammansvetsat, välspelande och kämpande lag med framgångar som förvånar såväl dem själva som andra.
Två föreningar slås samman och man beslutar att bilda ett förstalag och ett andralag. Det är detta andralag som beskrivs med fokus på Axel, ambitiös back med fotbollsintresserad mamma och morfar.

Anders Falkirk kan fotboll och han har erfarenhet av pojklagsträning. Det är uppenbart och just där finns bokens styrka och det som gör att den sticker ut. Falkirks språk är inte särpräglat personligt. Han beskriver mer än han gestaltar. Dialogen är relativt sparsam men det finns en närhet och en lojalitet med pojkarna i texten som är sympatisk. Politiskt korrekta vinkningar till genusobservatörerna skämmer inte men det dröjer innan Anders Falkirk får upp flåset ordentligt. När han får det blir det roligare och han vågar till och med låta tränaren skoja lite. Med tränarens hjälp blir laget mycket bra och indelningen visar sig i detta fall vara positiv för det så kallade andralaget.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons