Annons
X
Annons
X

”Egen skola för vissa grupper ökar känslan av olikhet”

För att förståelsen för olikheter och respekten människor emellan ska öka behöver vi vistas i samma miljöer, byta erfarenheter och tankar. Detta arbete ska ske – och sker – i en skola för alla. Det skriver religionsläraren Viktor Björklund i en replik.

Debatten om religiösa friskolor
Såväl de troende eleverna som de icke-troende gynnas av mångfald av tros- och livsåskådningar i klassrummet, skriver en lärare.
Såväl de troende eleverna som de icke-troende gynnas av mångfald av tros- och livsåskådningar i klassrummet, skriver en lärare. Foto: Fredrik Sandberg/TT

REPLIK | RELIGIÖSA FRISKOLOR

Vad är det egentligen som rättfärdigar religiösa friskolor? Aisha Lundgren Aslla menar i sitt inlägg på SvD Debatt, som utgår ifrån den påstådda segregeringen av muslimska pojkar och flickor på en skolbuss, att det förtryck och den förföljelse vissa religiösa minoriteter upplever är ett gott skäl. I den religiösa friskolan får eleverna, skriver hon, en fristad från omvärldens trakasserier. Och det är givetvis så att alla former av förtryck eller trakasserier av religiösa och andra utsatta grupper måste motarbetas. Men hur motiverar vi att inte homosexuella, transpersoner eller andra grupper som upplever liknande förtryck också ska ges en fristad på skolor med endast likasinnade?

De flesta inser förstås att detta inte är någon bra idé. För att förståelsen för olikheter och respekten människor emellan ska öka behöver vi vistas i samma miljöer, byta erfarenheter och tankar. Detta arbete ska ske – och sker – i en skola för alla. Att en viss grupp får en egen skola ökar känslan av olikhet och utanförskap och bidrar till just det Lundgren Aslla påstår att de religiösa skolorna ska motverka. Om vi skjuter detta på framtiden genom att tillfälligt tillåta religiösa friskolor, som hon verkar mena är lösningen, stoppar vi huvudet i sanden medan problemet växer.

Som lärare i religionskunskap vet jag att såväl de troende eleverna som de icke-troende gynnas av mångfalden av tros- och livsåskådningar i klassrummet. Både att få dela med sig av sin tro utifrån erfarenheten att leva enligt tron och att få ta del av denna erfarenhet som klasskamrat fungerar utvecklande och identitetsstärkande. Dessutom utmanas ens föreställningar på ett helt annat sätt än i en miljö där alla tillhör samma religion. Det är inte bara en förutsättning för att utveckla ett kritiskt och analytiskt sinne utan också för att utveckla demokratiska, fritänkande medborgare.

Annons
X

Som lärare i religionskunskap vet jag att såväl de troende eleverna som de icke-troende gynnas av mångfalden av tros- och livsåskådningar i klassrummet.

Min farhåga är att det trots allt är detta som är det mest skrämmande för dem som försvarar de religiösa friskolorna, nämligen att deras (eller snarare deras barns) uppfattningar om världen och tillvaron rubbas och att det främst handlar om att skydda religionen och de religiösa från påverkan utifrån.

Själv blev jag uppringd och hotad av en elevs förälder efter att jag undervisat om evolutionen och ateismen. Jag fick veta att jag påstått att gud inte finns, fastän jag bara presenterat olika synsätt, och därför inte var en bra lärare.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Att flickor och pojkar av olika anledningar sitter på skilda platser i bussen är kanske inte så illa som det verkar. Värre är om busschauffören får bestämma trafikreglerna själv och stänger dörrarna för alla som inte tycker och tror som han.

    Viktor Björklund

    legitimerad gymnasielärare i svenska och religion

    Viktor Björklund Foto: Privat
    Annons
    Annons
    X

    Såväl de troende eleverna som de icke-troende gynnas av mångfald av tros- och livsåskådningar i klassrummet, skriver en lärare.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 2

    Viktor Björklund

    Foto: Privat Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X