Annons

Allt jag inte kan säga Laddad bön om att prata om det som oftast förtigs

Emilie Pine.
Emilie Pine. Foto: Ruth Connolly

Infertilitet, ätstörningar, missfall, våldtäkt ... I sex essäer, och utan tillstymmelse till självömkan, skriver dramaforskaren Emilie Pine om de svåraste delarna av sitt eget liv.

Publicerad

Det är en bra titel på en bok, ”Allt jag inte kan säga”, men den engelska originaltiteln på Emilie Pines essäsamling, ”Notes to self”, är ännu bättre, både intim och uppfordrande. Den påminner om Iphonens anteckningsapp, där jag skriver ner sådant jag absolut inte får glömma: kontonummer, citat, påminnelser om att livet inte tar slut vid 30.

De sex essäerna i den irländska dramaforskaren Emilie Pines debutbok började just som dagboksinlägg avsedda för byrålådan, för privata för att delas. Men efter att ha vakat över sin alkoholiserade far (Richard Pine, anglo-irländsk författare) på ett sunkigt sjukhus i Grekland där han höll på att dö av organsvikt, bestämde hon sig för att börja berätta om allt det hon ditintills tigit om. 

Emilie Pine är docent i modernt drama vid University College Dublin, Irland. ”Allt jag inte kan säga” vann pris för årets nykomling vid Irish Book Awards.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons