Annons
X
Annons
X

Edholm måste be Stockholms lärare om ursäkt

Stockholms skolborgarråd bör stå för sin politik och ta debatten om konsekvenserna av den förda politiken. De lärare på sju skolor som pekas ut som lågpresterande behöver en förklaring. Om de inte kan få det bör Lotta Edholm be dem om ursäkt, skriver oppositionsborgarrådet Roger Mogert (S).

BRÄNNPUNKT | LÄRARLÖNER

Lotta Edholm har skapat modellen, och skrutit om den i medierna.
Roger Mogert

Nyligen presenterade alliansen i Stockholm genom sin utbildningsförvaltning hur lärarnas nya löneavtal ska tillämpas i Stockholm. De 4,2 procent som är tänkt som golv blir istället ett tak. Därutöver pekas 15 skolor ut. På åtta av dem menar staden att resultatet är bättre än väntat. Eftersom de styrande i Stockholm uppenbarligen inte har någon vilja att satsa på lärarna i staden måste detta finansieras genom att andra lärare på andra skolor får sämre lön.

Lärarna på sju skolor pekas därför kollektivt ut som lågpresterande och rektorerna på dessa har fått order om att inte låta genomsnittet på skolan nå upp till avtalet, utan ges lägre lönepåslag.

Annons
X

Signalen är tydlig och föga överraskande skapade beslutet stor upprördhet. Inte bara ifrågasattes om detta var förenligt med avtalets utformning, utan framför allt: Hur motiverade tror man lärarna på de utpekade skolorna känner sig för att gå till jobbet nästa måndagsmorgon, när staden, dessutom ensidigt och till synes godtyckligt, slagit fast att de gör ett dåligt jobb och ska straffas för detta?

Är detta då en politisk fråga? Mitt svar är: Ja. I vanliga fall undviker ju politiska företrädare, på ganska goda grunder, att lägga sig i lönebildningen. Det betyder dock inte att man inte har ansvaret. Man kan delegera ett beslut, men man kan inte delegera bort sitt ansvar.

Nyligen ansåg skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) dessutom själv att lönebildningen är en politisk fråga. För bara några veckor sedan skrev hon tillsammans med bland annat finansborgarrådet Sten Nordin (M) en debattartikel som publicerades
på SvD Brännpunkt 1/10. ”Nu höjer vi lärarlönerna i Stockholm”, var rubriken. Hon lovar att ”hedra avtalet” och påstår sig satsa stora pengar på att ge stadens lärare rejäla löneökningar. Edholm argumenterar till och med för det som senare ska kritiseras: ”Löneskillnaderna bland lärarna minskar över tid. Det går inte att försvara när man förstår vikten av bra lärare och tror att lön är en viktig drivkraft”, lät det då.

Nu när kritiska röster höjs mot resultatet av den politik hon förespråkat, tycker skolborgarrådet uppenbarligen att det är obehagligt att vara ansvarig. Då gör sig Lotta Edholm oåtkomlig. Hon framställer sig som långt borta från verksamheten och skjuter ansvaret nedåt i organisationen.

Det duger naturligtvis inte. Lotta Edholm har skapat modellen. Hon har skrutit om den i medierna. Hennes jobb som skolborgarråd kan rimligen inte bara bestå av att klippa band vid invigningar. Den som fattat ett beslut är givetvis ansvarig också för de problem som uppstår som konsekvens av beslutet.

Som jag ser det har skolborgarrådet nu två valmöjligheter: Antingen kan hon stå för det hon gjort och ta debatten om konsekvenserna av den förda politiken. Eller så kan hon be lärarkåren i Stockholm om ursäkt, medge att det inte blev som hon tänkt sig och dra tillbaka förslaget om att kollektivt peka ut lärarna på sju av stadens skolor som dåliga lärare. I längden kan inte ett borgarråd i Stockholm gömma sig bakom sina tjänstemän.

ROGER MOGERT (S)

oppositionsborgarråd

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X