X
Annons
X
Recension

Eddie hittar guld Eddie kan bli klassisk

Viveca Lärn återvänder till barnlitteraturen och Eddie med boken Eddie hittar guld efter att på senare år mest ha skrivit romaner för vuxna. Fyra tidigare böcker har hon ägnat sig åt Eddie, som nu blivit åtta år gammal och ska börja i andra klass. Eddie är ett naturbarn som har många likheter med Hugo i Maria Gripes böcker om Josefine och Hugo. Eddie har liksom Hugo svårt att finna sig tillrätta i skolan med dess abstrakta kunskaper. Det hjälper inte att hans nya fröken ser ut som om hon vore hämtad direkt från MTV: ung, vacker och nästan alltid leende med bländvita tänder. Skolan är tråkig tycker Eddie, som mycket hellre vill vara pensionär eller jobba på cirkus. Eddie är nöjd och tillfreds när han får vara i skogen vid sin älskade bäck, som porlar så vackert. Där känner han sig som en fri indian. Vatten är hans rätta element och det får i berättelsen en närmast symbolisk funktion.
Eddie har upptäckt att det ibland glittrar och glimrar på ett särskilt sätt bland stenarna i bäcken, vilket gjort honom övertygad om att det finns guld där. Hur han ska kunna få tag på guldet och på så sätt bli rik? Det sysselsätter hans tankar till den grad att han har svårt för att lyssna på vad fröken säger. Eddie trasslar lätt till det för sig, och problem uppstår när han till exempel kastar bort lappen om kvartssamtal eller lurar sina kamrater att tro att han har en gris vid namn Björn hemma. Eddies storebror Anders är däremot välanpassad och ordentlig. Han går i fyran och har redan stakat ut sin framtid. Han ska bli IT-snille när han blir vuxen och tillbringar en stor del av fritiden framför datorn. Pojkarnas pappa Lennart är numera nykter alkoholist. Han ser fram emot den dag, då han ska få motta ett pris för att han varit nykter ett helt år. Lennart har blivit en ansvarsfylld ensampappa, som vakar över läxläsning, lagar mat och punktligt hämtar i skolan. Låter det alltför idylliskt och präktigt? Men Viveca Lärn är en äkta humorist, som också ger plats åt vemod och oro bakom en skämtsam fasad.

Berättarstilen är lekfullt rörlig och avväpnande rak. Lärn knyter smidigt an till det som ligger i tiden utan att verka trendig. Även bipersoner blir individer med egna livsöden såsom Fröken Padda, Eddies fröken i ettan. Framför allt kan Viveca Lärn skildra barnets värld och återge barns funderingar och reaktioner. Berättelserna om Eddie kommer tveklöst att höra till de klassiska barnskildringarna.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X