Annons

Dystopin är nära

Under strecket
Publicerad

I dystopiska skildringar utspelas nästan alltid en kamp mellan individens frihet och en kontrollerande makt. Formen för denna överhet har varierat över tid. I mitten av 1900-talet, när George Orwell lät Winston Smith radera historien på Sanningsministeriet i
1984 och Ray Bradbury satte brandmannen Montag att arrangera bokbål i
Fahrenheit 491, var det staten. Mot bakgrund av kommunismen var det naturligt att Anthony Burgess lät Alex och hans drogisar prata slang med sovjetryska låneord under sina våldsorgier i
A clockwork orange, eller
En apelsin med urverk som den mindre kända svenska titeln lyder.

Mot slutet av seklet, som när Ridley Scott i filmen
Blade Runner lät Deckard filosofera om hur kortvariga Tyrell Corporations androidliv skulle tillåtas bli, i ett miljöförstört och genomkommersialiserat Los Angeles, har storföretagen getts större plats. Det tycks vara en trend som håller i sig. I höstens svenska dystopifilm, Tarik Salehs visuellt intressanta men i övrigt likgiltiga
Metropia, är det schampofabrikören som hjärntvättar folket.

Annons
Annons
Annons