Claes Ahlund:Dystopier vittnar om bokens sprängkraft

Litteraturens omstörtande potential framträder sällan med sådan tydlighet som i den dystopiska romantraditionen. Böcker som ”Du sköna nya värld”, ”1984” och ”Fahrenheit 451” påminner oss om litteraturens makt – som frälsning, hot och propagandamedel.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
I ”Fahrenheit 451” är brandkårens primära uppgift inte att släcka eldsvådor utan att bränna böcker. Stillbild ur Jacques Truffauts filmatisering från 1966.

I ”Fahrenheit 451” är brandkårens primära uppgift inte att släcka eldsvådor utan att bränna böcker. Stillbild ur Jacques Truffauts filmatisering från 1966.

Foto: AOP
Annons

När litteraturen i dag diskuteras tycks striden först och främst stå mellan dem som tillskriver den stora värden, nu hotade av snabba medieteknologiska förändringar, och dem som finner både värdena och hotet betydligt överdrivna. Åsikten att litteraturen bör övervakas på grund av sin farlighet är mindre vanlig. Men det är värt att påminna om att denna tanke globalt har stor utbredning och att litteraturen i terrorismens tidevarv på gott och ont har stor sprängkraft. Härifrån är steget inte långt till slutsatsen att litteraturen är särskilt lämplig som kanal för propaganda. Också denna uppfattning har lyst med sin frånvaro i debatten. Mycket tyder dock på att vi i förhållande till litteraturen har försjunkit i ett vaneseende, som gjort oss blinda för dess kapacitet – positiv såväl som negativ.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons