Annons
Recension

Oryx och CrakeDystopi utan nåd signerad Atwood

Publicerad

En ny bok av Margaret Atwood är en internationell händelse. Utgivningen innebär intensiv marknadsföring, resor, intervjuer, tv-program. Margaret Atwood är Kanadas ledande författare. Hon är också en utmärkt analytiker av den kanadensiska litteraturen, där hon vet sin plats som föregångare och vägröjare. Hennes begåvning är utpräglat visionär, hon kombinerar en poetisk fantasi med vetenskaplig saklighet. Fakta, inte äventyrligheter, är grunden hon bygger på.
Margaret Atwood skriver om världar under det synliga, om det som väntar oss. 1985 kom den mörka och skakande ”Tjänarinnans berättelse”, en apokalyps om livet i ett fundamentalistiskt samhälle, som i en sista dödsryckning tvingar unga kvinnor till avel, till underkastelse och där konst och litteratur är farliga företeelser eftersom de vetter mot frihet. Dragningen mot science fiction har funnits länge. Atwood föredrar att tala om ”spekulativ fiktion” och den nya romanen, hennes elfte, är ett övertygande prov på hennes inställning. Liksom Jonathan Swift, författaren till ”Gullivers resor”, vill hon ”upplysa”, inte ”underhålla”.

Oryx och Crake är en framtidsvision av stor kraft och inlevelse. När berättelsen öppnar har världen praktiskt taget gått under. I varje fall finns inga riktigt levande varelser kvar i det landskap Atwood målar. En man, som lämnat sitt namn och kallar sig Snöman, vandrar runt i en alltmer hetsig jakt efter mat, ett träd att sova i, eftersom de nya djurformerna varjundar och nassonger också är hungriga och har blivit allt djärvare. Snöman har kaotiska minnesbilder av sitt tidigare liv. Hans pappa har varit inblandad i uppbyggnaden av det nya samhället som ”genograf ”, modern, mikrobiolog, har lyckats rymma till ”utlandet” och själv tyr han sig till sin bästa vän Crake, en ung man med osedvanlig intelligens och maktbegär. De är mycket olika, Snöman eller Jimmy som han egentligen heter, är en ”ord-man”. Crake är en snillrik genforskare, som ser som sin livsuppgift att framställa fogliga och lättmanövrerade människor. Crakianerna blir på kort tid gräs- och rotätare, lydiga och förnöjsamma. De vet inte om den farsot Crake experimenterat med och som i sinom tid kommer att utrota stora delar av mänskligheten. Den är mycket smittsam. Snöman har klarat sig genom sin vänskap med Crake. Han ensam vet att Crake är död. Han har tvingats döda honom i en uppgörelse om den kvinna, Oryx, de båda älskar. Nu är Snöman en halvgud för Crakianerna. Han har kommit på ett överlevnadsknep, att säga sig handla på order av Crake.

Annons
Annons
Annons