X
Annons
X
Litteratur
Recension

Staden utan kvinnor Dystopi med poetisk kraft

Premium

ARKETYPISKT Muren som fysiskt separerar män från kvinnor i ett framtida Stockholm är en kraftfull symbol för allt som skiljer människor åt. Madeleine Hessérus "Staden utan kvinnor" är en grym saga med ett angeläget budskap, skriver Marianne Jeffmar.

Vissa författare får inte den uppmärksamhet de förtjänar. De skriker inte tillräckligt högt. En sådan författare är Madeleine Hessérus. När hon debuterade med novellsamlingen ”Inte vackrare än i Valparaíso” 1997 drabbades jag av en känsla som jag inte tvekar att kalla vördnad. Den blev inte mindre sedan jag läst hennes nästa novellsamling ”Den döda drottningen” (2001) och romanen ”Till Isola” (2004).

Hennes senaste roman "Staden utan kvinnor" är en grym saga med ett angeläget budskap. Den börjar med att Jakob Hall, en man i 50-årsåldern, anländer till Norra staden i en inte alltför avlägsen framtid. Det är en stad utan kvinnor. De lever för sig själva i Södra staden, bakom en skyddande mur. Männen har med statsministerns goda minne tvångsförflyttats till Norra staden. Begreppet Utlämningen myntades.

Annons
X
Annons
X
Annons
X