Annons
Recension

Madame ButterflyDynamiskt och känsligt med noggranna detaljer

Sven Östbergs scenbild är inspirerad av japanska teaterformer.
Sven Östbergs scenbild är inspirerad av japanska teaterformer. Foto: Andreas Hylthén

Opera på Skärets version av ”Madame Butterfly” är traditionell men intelligent. Bo Löfvendahl imponeras av Elisabeth Teiges starka tolkning av titelrollen och den omsorgsfulla personregin

Publicerad

Vid Ljusnarens strand utanför Kopparberg har Opera på Skäret i mer än ett decennium spelat opera och hunnit med en rad av de stora repertoarverken. Virkesmagasinet i ett nedlagt sågverk har blivit en långsträckt salong med 38 bänkrader, där luft och ljus sipprar in mellan springorna i väggen. På senare år har man börjat ge plats för regissörer utifrån. Amerikanska Leslie Swackhamer är särskilt specialiserad just på årets opera. Detta är hennes tionde uppsättning av ”Madame Butterfly”, och det märks hur väl hon är förtrogen med verket. Hon gör en ganska traditionell men intelligent och klar iscensättning med stor noggrannhet om detaljerna.

Det finns skäl till att Puccinis opera är en av världens mest spelade. Alla tårar den har lockat fram sedan premiären 1904 skulle säkert fylla hela Ljusnaren. Mot bakgrund av dagens postkolonialt förankrade diskussioner är det lätt att uppfatta ”Madame Butterfly” som daterad, men som ny var operan ett verk helt i sin egen samtid, med den japanska titelrollen som operans subjekt.

Annons
Annons
Annons