Annons

Dunkla miljardflöden styrs av påvens bank

Pengar existerar inte för den Helige Fadern, Santo Padre, sägs det i Vatikanen och den nye påven Benedikt XVI får nog aldrig se någon bouppteckning över det världsliga arvegodset.

Publicerad

BRYSSEL
Av katolska kyrkans alla mysterier är nog dess materiella förmögenhet en av de bäst förborgade hemligheterna. Här möter den intresserade en mur av sekretess och får nöja sig med små fragment som ofta bygger på uppgifter i andra hand. Förmodligen skulle inte ens Santo Padre själv kunna få fram ett entydigt svar på den vanliga raka frågan: är Vatikanen rik eller fattig?

Fattig, svarar officiellt de flinka eminenser som sköter kyrkans finanser. Om man får tro kardinalen Sergio Sebastini, ”finansministern”, så dras den katolska kyrkan centralt med ett strukturellt budgetunderskott. Kardinalen beklagar sig över problemen med likviditeten. Ty en betydande del av förmögenheten låter sig inte realiseras. Kyrkan kan ju inte sälja ut sina konstskatter. Michelangelos Pietà är inte till salu, brukar det heta. Och hur skulle man kunna värdera denna tillgång i en balansräkning?
Med detta argument viftar man samtidigt bort kritiken mot att ”Vatikan-koncernen” inte redovisar sina samlade tillgångar och skulder. De så kallade konsoliderade räkenskaperna redovisar bara – med kraftig fördröjning – några årliga kapitalflöden. Men inte ens den delen är fullständig eftersom banken (IOR) utelämnas. Därigenom bidrar Vatikanen själv till att underhålla alla de oklarheter som frodas kring påven och pengarna. Till dem hör det återkommande påståendet att svarta pengar skulle tvättas genom Vatikanens hemlighetsfulla finansflöden.
Man kan urskilja tre huvuddelar i Vatikanens finanser.

Annons
Annons
Annons