John Wick: Chapter 2Dum men sällsamt vacker action

Keanu Reeves med hun.
Keanu Reeves med hun. Foto: Niko Tavernise

Underskön våldskoreografi lyfter enfaldig historia, skriver SvD:s Elias Björkman om actionfilmen ”John Wick: Chapter 2”.

Under strecket
Publicerad
Annons

Allt är så dumt med ”John Wick”-serien att det inte borde kunna bli så här bra. Men så ligger också filmens storhet i hur den idiotiska ramhistorien och de uttjatade genremanéerna kontrasteras mot underskön våldskoreografi skapad av filmmakare som tar varje slag, ljudeffekt och avfyrat pistol- och gevärsskott på genuint allvar.

Fenomenet, för det är ett fenomen vid det här laget, ”John Wick” har sitt upphov i att de rutinerade stuntmännen Chad Stahelski och David Leitch, efter manus av Derek Kolstad, ville skapa en actionfilm som särskilde sig från mängden. Det lyckades de med bland annat genom en extremt lakonisk huvudperson i en film upphängd på långa, välplanerade actionsekvenser som bröt mot trenden med skakig handkamera och hysteriskt snabba klipp och närbilder. Men mest anmärkningsvärt är den före detta yrkesmördaren John Wicks incitament för att ta livet av närmare 80 personer: att hämnas sin mördade hundvalp (som vi aldrig ser, utan bara hör, dö).

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons