Annons

Dubbleringar som skapar irritation

Uppdaterad
Publicerad

Tautologi, pleonasm, redundans. Termfloran är rik för den som vill anmärka på språkliga uttryck som är lite för mycket, eller där samma sak sägs flera gånger. Den normativa stilistikens benämningar utgår från en idé om att det ideala språket är rent, elegant och exakt. Då får man inte säga sådant som
klart och tydligt (två ord med samma betydelse),
enskild individ (alla individer är enskilda) eller cd-skiva (compact disc, där disc betyder skiva). För att avgöra vad som är ”fel” krävs inte sällan kunskap om ords historia, vilket gör påpekandena till en demonstration av bildning. (Att uttrycken ändå är väldigt vanliga visar att ursprung inte alltid har så mycket att göra med levande betydelse.)

Det finns fler dubbelheter i språket som brännmärkts i språkriktighetshistorien. Dubbel negation är ett exempel.
Jag har aldrig varken rökt eller snusat får därmed en bock i kanten, eftersom både
aldrig och
varken uttrycker betydelsen inte. Annat som bara behöver markeras en gång är supinum. Vi bör enligt den regeln inte skriva
jag hade kunnat gjort, utan
jag hade kunnat göra.

Annons
Annons
Annons