Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Isabelle Ståhl: Du sökte en maskin, fann en människa

(uppdaterad)

Dejting-appen Tinder matar fram bilder av människor i närområdet som man antingen kan ”gilla” genom att föra handen till höger över skärmen, eller välja bort, med en rörelse till vänster. Det finns ingen presentation, bara information om avståndet till personen, antalet gemensamma Facebookvänner, en bild och en rad text. Om två personer ”gillat” varandra matchas de av appen och ges möjlighet att chatta.

I en stor stad kan det trots trängseln kännas som att avståndet till andra människor motsvarar de ljusår som finns mellan en själv och avlägsna planeter i yttre rymden, men Tinder ger känslan att det bara rör sig om en hundradels sekund.

På 1850-talet beskriver Charles Baudelaire sina känslor för en kvinna som passerar honom i ”gatans gälla buller och människobrand”; hon har ”ben som en skulptur och en ljuvhet som förstenar”. De tittar på varandra, men ingenting sker och sedan är hon försvunnen. Han frågar sig om han någonsin får se henne innan tidernas slut, hon som han vet att han skulle ha älskat.

Annons
X

Dikten ”Till en förbipasserande” hade inte kunnat skrivas femtio år tidigare, då det ännu inte fanns en stad med gator där tusentals människor passerade varandra och fick ögonkontakt varje dag. Dikten förmedlar en melankoli som bara är möjlig i citymodernitetens utbytbarhet. Diktjaget vet att det första mötet också är ett farväl: han ser ”ett blixtsken ... Så dödsmörkt!”.

På Tinder såg jag inget blixtsken. När jag använde appen fick jag känslan av att första mötet aldrig helt säkert var det sista. Med rätt sökformulär kunde man hitta vem som helst. Och det kunde ju alltid finnas något bättre, någonstans i strömmen av data kunde det finnas någon som hade en social graf som bättre matchade ens egen.

Likt Google maps och Facebook events stärkte Tinder min övertygelse om att jag inte behövde lämna hemmet eftersom världen redan fanns i datorn, kartlagd och transparent. Likt appar som säljer retromöbler, sista minuten-resor och bostadsrätter lindrade den ledan med en oupphörlig ström av bilder på objekt som skulle kunna göra livet lite mer likt någon annans, någon intressantare.

**Jag hör en bekant **berätta om impulsiva taxifärder föranledda av en Tinderchatt, de kalla ljusen som flimrar förbi i det dimmiga mörkret utanför bilen som rullar in i ett främmande kvarter. En hemlig väg ut ur tillvaron. När han står i hennes hall märker han hur nykter han är och att hon är en människa. De sitter och pratar en stund i hallen, mest om sina ex, och sedan tar han en taxi hem.

Han sökte en maskin och fann en människa: han är besviken.

I dag anses det ofta mindre skamligt, intimt och personligt att bara vara ute efter sex än att vilja prata med någon, och kanske förklarar det Tinders enorma genomslag. Det är en teknologi som kommer som ett direkt svar på människors rädsla för att verka angelägna, och deras längtan efter någon som får dem att känna sig mindre som maskiner.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X