Recension

Du, jag och DupreeDu, jag och Dupree

Under strecket
Publicerad
Annons

Det roligaste med Du, jag och Dupree är de muntra påhopp som Owen Wilson utsatts för av Walter Becker och Donald Fagen, popduon Steely Dan, vilka hävdar att deras låt Cousin Dupree ligger till grund för filmen och att man har stulit karaktären ”utan så mycket som en korg med muffins som tack”.
Nu har Du, jag och Dupree inget som helst att göra med Cousin Dupree – tyvärr. Och inte med komedi heller – tyvärr – som väl var tanken i denna dynga om ett nygift par och en objuden gäst (Dupree) som flyttar in med sitt älghuvud och skitar ner men egentligen är älskvärt klurig som Bill Murray i Hur mår Bob? minus humor, substans och personlighet.
Vilket gäller resten av ensemblen också, ett överbetalt Hollywoodgäng som alla på ett ögonblick hade brädats av Bobcat Goldthwait och ett par bongotrummor. Eller älghuvudet, vars insats i filmen är alldeles för kort.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons