Du har aldrig någonsin sett någonting liknande
”You were never really here” utgår från yrkesmördaren Joes desperation och psykiska trauma – ingenting annat är verkligt. Joaquin Phoenix i huvudrollen artikulerar mer med sina ångestosande porer än med sina fåtaliga repliker.
Det finns, som Fernando Pessoa skriver i en av sina vackraste dikter, ”så mycket som inte finns, men som finns, ja – finns där, dröjande”. Och så kan det vara med människor också, människor som visserligen finns i någon sorts teoretisk mening, men som vi i praktiken aldrig kommer i kontakt med; de befinner sig så långt ute i marginalen att de har hamnat under synranden. Har vi ingen särskild anledning att söka upp dem, finns det inga kontaktytor alls. Vi talar nu inte bara om parallella samhällen utan om parallella universa.
Joaquin Phoenix är Joe, en illa medfaren, medelålders man utan fast adress eller telefonnummer: skäggig, ärrad. Han sover på loppiga hotell eller hemma hos sin gamla mamma. Vill man kontakta honom får man gå via tillfälliga, utbytbara mellanhänder. Våldet är hans vardag och livsfilosofi. Närhelst ett problem eller en förtretlighet kommer i hans väg, löser han situationen med extremt våld. Inte sällan filosoferar han med hammaren. Bokstavligen.