Annons

Andreas Grube:Druvan merlot är vinvärldens klarinett

Under strecket
Publicerad

”Hur skulle du beskriva likheterna mellan vin och musik”, frågade en person på en tillställning nyligen, när denne förstått att jag jobbar inom just de båda områdena. Vin i form av journalistik och skrivande, musik i form av låtskrivande, produktion och spelande. Finns det några likheter, och i så fall vilka?

Mitt omedelbara svar var att båda handlar om känslor, harmoni, balans, djup, komplexitet. Vissa låtar kan man lyssna på hundra gånger och fortfarande hitta nya nyanser och nivåer, medan andra låtar försvinner ur huvudet samma sekund som sista ackordet klingar ut. Precis samma är det med vin: vissa stannar kvar för evigt, andra försvinner bort helt utan avtryck.

Går man till botten i det handlar det, både när det gäller musik och vin, till syvende och sist om vad låten eller vinet får dig att känna.

På väg hem samma kväll funderar jag vidare på frågan, och slås av hur många i vinbranschen som har någon form av musikanknytning – både bland sommelierer, skribenter och importörer. Är det en slump eller finns det faktiskt korrelerande faktorer, något som knyter musik och vin samman? Kanske, ändå. Själv har jag (tyvärr) aldrig haft fotografiskt minne eller kopplat fakta till färger eller liknande, men jag tenderar att minnas vin i musikaliska termer som bas, diskant och mellanregister. Översatt till vin ungefär extraktion och alkohol, syra samt det vi brukar kalla för kropp och struktur, själva ”fylligheten” om du så vill.

Annons
Annons

Ju mer jag tänker på det desto mer spånar jag loss. På hur olika druvor kan upplevas som instrument i en orkester; som att druvan merlot kan liknas vid symfoniorkesterns klarinett, som med sin varma mjuka klang binder ihop hela orkesterarrangemanget, och i vinform binder ihop och rundar av den slutgiltiga blenden i exempelvis många bordeauxviner . Eller hur olika vinstilar kan liknas vid och associeras till musik: en barossashiraz är en symfoni av Mahler eller Brahms – tung, mäktig, pampig – medan det skalmacererade orangevinet från naturvinsproducenten snarare är någon form av lo-fi-indie. Till exempel.

Går man till botten i det handlar det, både när det gäller musik och vin, till syvende och sist om vad låten eller vinet får dig att känna. Triggas någonting i dig? Ett minne, en känsla, en lust eller en avsky? Är det en låt eller ett vin du vill återvända till, uppleva igen, fördjupa dig i? Bra, gör det! Sätt skivan på repeat, korka upp en pava till! Eller lämnas du med en blaskig känsla av menlöshet? Jamen då så, skippa just den här låten/vinaren i framtiden.

Det finns också något väldigt magkänslerelaterat både vad gäller musik och vin: Vilken är den omedelbara känslan inför det du upplever? Jag kan uppskatta att många vanliga musiklyssnare har en sund, direkt och krass, inställning till musik. Kort och gott: ja eller nej, flipp eller flopp, bra eller dåligt. I vinets värld finns en större försiktighet och rädsla: ”det här vinet säger ju folk ska vara gott, och om jag inte gillar det måste jag alltså ha fel”. Nej så måste det inte vara, för precis som somliga gillar Lugna favoriter och andra Bandit Rock kan vi också unna oss att gilla helt olika viner.

Och faktiskt; gillar du musik men har svårt att förstå vin? Kanske kan musiken vara en hjälp att göra det mer begripligt.

Drick det i toner! Sjung det med vin!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons