LejonburenDrottningen förblir en gåta i ambitiös Kristina-roman

Ulrika Kärnborg, född 1969, är författare och dramatiker.
Ulrika Kärnborg, född 1969, är författare och dramatiker. Foto: Magnus Bergström

Med ”Lejonburen”, som kretsar kring drottning Kristinas öde, avslutar Ulrika Kärnborg sin tudelade serie om stormaktstiden. Romanen är dock starkare som skildring av en epok än av ett enskilt livsöde, tycker Per Klingberg.

Under strecket
Publicerad
Natur & Kultur
Foto: Natur & Kultur
Annons

Tar man sig bara tiden att tänka efter blir det snart tydligt att den historiska romanen är en lika svår som märklig konstform. Förutsatt att det inte är enkel kostymklädd eskapism eller något medvetet anakronistiskt formexperiment som är ärendet för dagen öppnar författaren upp för kritiska blickar på jakt efter inkonsekvenser och felaktigheter – utan att kunna åtnjuta den auktoritet som kommer i fråga för ett fackhistoriskt verk. Envisas man dessutom med att skriva om en gestalt som står i händelsernas centrum, snarare än att begagna sig av någon halvt bortglömd figur i marginalerna blir svängrummet förstås än mer begränsat. Med andra ord: Ulrika Kärnborg gör det inte helt lätt för sig.

Med ”Lejonburen” avslutar hon den romandiptyk om det svenska 1600-talet som hon inledde med ”Saturnus tecken(2015). Tillsammans skildrar de två romanerna den första halvan av ett ytterst turbulent århundrade. För svenska förhållanden innebar perioden att landet för första gången på allvar gjorde sig gällande som en europeisk stormakt – men det var också nu som grunden för mycket av den moderna statsapparaten lades, kanske inte lika uppenbart dramatiskt men av betydligt mer bestående natur.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons