Annons

Carina Burman:Drottning Kristinas ordkonst lyser som diamanter

Drottning Kristina, porträtt av  hovmålaren David Beck. Olja på duk, 1650.
Drottning Kristina, porträtt av hovmålaren David Beck. Olja på duk, 1650. Foto: Alamy/TT

Få svenska kulturpersonligheter kan mäta sig med drottning Kristina i fråga om liv och öde. Nu har hennes 1 500 ”Maximer”, från omkring 1680, utkommit i en ny översättning; ett kärleksverk som får de spetsiga, men djupt personliga, miniatyrkonstverken att lysa som diamanter.

Under strecket
Publicerad

Författaren är en kvinna, som hade allt hon kunde begära – utom frihet. Det senare gällde nästan alla kvinnor på hennes tid, och rätt många män. Flickor förväntades vara lydiga, gifta sig med lämplig man som de i bästa fall gillade, föda många barn och ofta dö i barnsäng. Det hörde till. Men författaren revolterade. 

Nu var drottning Kristina (1626–1689) inte någon vanlig kvinna. Tvärtom, på alla sätt. Det finns inte heller många tidigmoderna svenska författarinnor med lika omfattande produktion – den betydligt yngre Sophia Elisabeth Brenner är nog den enda som slår henne. Kristinas ”Maximer” finns nu att tillgå i serien Svenska klassiker utgivna av Svenska Akademien (Atlantis), i översättning samt med inledning och kommentarer av Horace Engdahl. I maximerna möter vi drottningens egen syn på världen. ”Det är inte många fångar som är så noga övervakade som furstarna”, säger hon exempelvis på ett ställe.  

Annons
Annons
Annons