Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Shadowland/Neverland Drömska barndomsminnen överglänser häxprocess

”The big noice” av Michael Keegan-Dolan utgår från häxprocesserna i Torsåker kring 1675 och ingår i dubbelkvällen ”Shadowland/Neverland”.
”The big noice” av Michael Keegan-Dolan utgår från häxprocesserna i Torsåker kring 1675 och ingår i dubbelkvällen ”Shadowland/Neverland”. Foto: MATS BÄCKER

Shadowland/Neverland

Genre
Dans

Göteborgsoperan. The big noise. Koreografi, regi: Michael Keegan-Dolan. Scenografi: Sabine Dargent. Kostym: Doey Lüthi. Ljus: Adam Silverman. Musikalisk ledning: Ale Möller. If we shadows have offended. Koreografi, regi, scenografi, text: Alan Lucien Øyen. Kostym: Stine Sjøgren. Ljus: Martin Flack. Ljud: Gunnar Innvaer. Göteborgsoperans danskompani.

Det förflutna kastar mörka skuggor över stora scenen, som förvandlas till minneskammare av helt olika karaktär när två koreografer skapar nya verk för Göteborgsoperans danskompani. Och dansarna visar återigen hur makalöst bra och mångsidiga de är – ända in i döden. Det är en mastig helkväll, övermäktigt full av intryck. Norrmannen Alan Lucien Øyen hade kunnat fylla en egen afton – inte minst som hans verk visar sig vara den stora behållningen.

Inledande ”The big noise” av irländaren Michael Keegan- Dolan, ledare för Fabulous beast dance theatre som gästade Dansens hus i Stockholm i höstas med folkdansstycket ”Rian”, handlar om den stora häxprocessen i Torsåker kring 1675 då 71 människor halshöggs. En händelse som har skakat koreografen så starkt att han nu hyllar det ”femininas” urkraft med en tydlighet som ingen kan missa.

Kvinnors sexualitet och mystik som något att tukta, frukta eller åtrå har en egen tradition i dansens värld. Tänk ”Våroffer” – men också sagobaletternas sylfider och svarta svanar. Hos Keegan-Dolan är patriarkatet/prästerna klädda i pipkrage som på en Rembrandtmålning men nog kan man associera till nutida fundamentalister och förtryck. Som för att betona detta dras dansaren Maria Chiara Mezzadri upp ur publiken, utpekas av en liten pojke som häxa och torteras därpå avklädd.

Annons
X

Scenen är vidrig, på riktigt. När ridån går upp stapplar hon in bland nio medsystrar fångna i en livmodersröd anatomisk teater, där männen tittar ner på sina offer. Som tur är har kvinnorna musiken och därmed kreativiteten och ljuset på sin sida. Ale Möller, medmusikerna och Sanna Eriksson (sång) öser på med gamla och nyskrivna folklåtar som svänger av glädje och smärta. Koreografin gör folkdans till protestdans. Kvinnorna utför den som vilddjur i päls eller obstinata prinsessor i rosa medan männen skriker ”slinka, hora, skam”.

Det blir dessvärre en kliché – stela män mot livsglada kvinnor som stampar takten. Slutet speglar inledningen, men med omvända förtecken. ”The big noise” är visuellt och musikaliskt effektfull men landar i en alltför enkel tankefigur.

Alan Lucien Øyen blandar gärna in film och dialog i sina verk där det ibland talas mer än dansas. Hans nya opus ”If we shadows have offended” lånar både titel och humör från Shakespeares ”En midsommarnattsdröm” och överraskar genom att smart och komplext gestalta Peter Pan- syndromet, oviljan att bli vuxen, rädslan för förlust.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Martin Flacks fantastiska ljussättning skapar en drömvärld av minnen som glider omkring likt kulisser och där dansen – distinkt och flödande, som hos Lee-Yan Tu – skapar dödsskuggor som hotar trygg- heten för ”Peter”-gestalterna. Genom dessa vilsna pojkmäns ögon återupplevs en ångest- laddad halloweenfest och en underbar parodi på skolteater. Kostymskaparen Stine Sjøgren tar ut svängarna och dansarna är i högsta grad medskapare.

    Skådespelaren Kate Strong gör den cancersjuka mamman, ständigt på väg bort från sonen som beundrar henne likt en filmstjärna. Matthew Foleys skelett och Angelina Allens Tingeling, en ”terapeut” som försöker få Peter att spela vuxen, dyker upp likt fantomer. Döden gestaltas även i en mycket fin scen med två lekande bröder. Fantasin ger inga svar på de stora frågorna, men kan göra dem oändligt vackra – som när Fan Luo dansar bland molnen.

    Anna Ångström

    Annons

    ”The big noice” av Michael Keegan-Dolan utgår från häxprocesserna i Torsåker kring 1675 och ingår i dubbelkvällen ”Shadowland/Neverland”.

    Foto: MATS BÄCKER Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X