Annons

Drömmen om EU hotar att gå i kras

Med det senaste toppmötet går EU-samarbetet in i en helt ny fas präglad av introvert villrådighet. Den nu proklamerade ”tankepausen”, som förmodligen varar flera år, drabbar inte bara den egna medlemskretsen. Ännu hårdare drabbas faktiskt de länder utanför EU som eftersträvar medlemskap i klubben.

Under strecket
Publicerad

För geostrategiskt viktiga grannländer som Turkiet och Ukraina kan EU:s självförvållade politiska kris få mycket dramatiska inrikespolitiska konsekvenser. De har slagit in på en reformpolitik som bygger på utsikten att de en dag blir accepterade som medlemmar i EU. Stängs det europeiska perspektivet hamnar reformprocesserna i farozonen.
Det nya läget står i skarp kontrast till det senaste årtiondets linje. Då har den starkaste politiska drivkraften i EU varit att inom EU:s ram övervinna kalla krigets uppdelning mellan Öst och Väst. En stor utvidgning av medlemskretsen till Öst- och Centraleuropa har varit en huvuduppgift. EU:s stats- och regeringschefer har hållit ständiga högtidstal om Europas historiska återförening.

Öppningen mot nya medlemmar har inte minst varit en nordisk hjärtefråga och Östersjöregionen framstår som den store vinnaren i det nya Europa. Vid EU-toppmötet i Helsingfors (1999) löstes några centrala knäckfrågor, däribland Turkiets kandidatur. Det stora genombrottet för en stor utvidgning (”Big Bang”) gjordes vid EU-toppmötet i Göteborg för fyra år sedan och Göran Persson fick en hjälteroll som EU-utvidgningens främste förkämpe. Under Danmarks ordförandeskap (2002) genomfördes slutförhandlingen med de tio länder som blev medlemmar för ett år sedan.

Annons
Annons
Annons