Drömmen om ett fritt land gick i kras

Efter blodiga strider tog ännu en rebellgruppering i år makten i landet. Idag är Centralafrikanska Republiken ett land lika bortglömt som kaotiskt, ett land där den med mest vapen bestämmer. Snart en ”kollapsad stat”, om inget görs, varnar höga FN-tjänstemän.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Efter blodiga strider tog ännu en rebellgruppering i år makten i landet. I dag är Centralafrikanska Republiken ett land lika bortglömt som kaotiskt, ett land där den med mest vapen bestämmer. Snart en ”kollapsad stat”, om inget görs, varnar höga FN-tjänstemän.
Befolkningen försöker återgå till ett ”normalt” liv men många lever i rädsla över att nya våldsamheter ska blossa upp. Här, marknaden i Kaga Bandoro.

Efter blodiga strider tog ännu en rebellgruppering i år makten i landet. I dag är Centralafrikanska Republiken ett land lika bortglömt som kaotiskt, ett land där den med mest vapen bestämmer. Snart en ”kollapsad stat”, om inget görs, varnar höga FN-tjänstemän. Befolkningen försöker återgå till ett ”normalt” liv men många lever i rädsla över att nya våldsamheter ska blossa upp. Här, marknaden i Kaga Bandoro.

Foto: JACOB ZOCHERMAN
Amira Ousmane anlände till Läkare Utan Gränsers fältsjukhus i Carnot efter 200 kilometer på motorcykel med sin mamma. Amira är svårt undernärd och måste sondmatas då hennes kropp varit utan mat så länge att den stöter ifrån näring om hon äter på vanligt sätt. Men hon har tur, för de flesta i hennes situation har inte råd med transport till sjukhuset och riskerar att dö i byarna utan ordentlig vård.

Amira Ousmane anlände till Läkare Utan Gränsers fältsjukhus i Carnot efter 200 kilometer på motorcykel med sin mamma. Amira är svårt undernärd och måste sondmatas då hennes kropp varit utan mat så länge att den stöter ifrån näring om hon äter på vanligt sätt. Men hon har tur, för de flesta i hennes situation har inte råd med transport till sjukhuset och riskerar att dö i byarna utan ordentlig vård.

Foto: JACOB ZOCHERMAN
Peri Hortaine, två år, har fått ödem på grund av undernäring och hennes tillstånd är på väg att försämras. Hon väger sex kilo och här rengörs hennes sår som uppkommit på grund av undernäringen, av en sjuksköterska.

Peri Hortaine, två år, har fått ödem på grund av undernäring och hennes tillstånd är på väg att försämras. Hon väger sex kilo och här rengörs hennes sår som uppkommit på grund av undernäringen, av en sjuksköterska.

Foto: JACOB ZOCHERMAN
Solen har precis gått ner över Oubangui-floden i huvudstaden Bangui. Telefon-masten i mitten av bilden är bara en av få som efter militärkuppen är i bruk då de flesta plockades isär och bitarna såldes. Tillförlitlig information är knapphändig då det varken finns radio eller annan kommunikation utanför Bangui. De flesta platser har inte ens elektricitet.

Solen har precis gått ner över Oubangui-floden i huvudstaden Bangui. Telefon-masten i mitten av bilden är bara en av få som efter militärkuppen är i bruk då de flesta plockades isär och bitarna såldes. Tillförlitlig information är knapphändig då det varken finns radio eller annan kommunikation utanför Bangui. De flesta platser har inte ens elektricitet.

Foto: JACOB ZOCHERMAN
Sedan militärkuppen har LRA (Herrens motståndsarmé) avancerat djupare väster in i landet och är nu bara 50 kilometer öster om Bria enligt Séléka-rebellerna i området. Tusentals internflyktingar som flytt undan LRAs väpnade attacker söker sin tillflykt i och omkring Bria där lokalbefolkningen redan lider av mat-brist och nu måste dela på de naturresurser och den mat som finns.

Sedan militärkuppen har LRA (Herrens motståndsarmé) avancerat djupare väster in i landet och är nu bara 50 kilometer öster om Bria enligt Séléka-rebellerna i området. Tusentals internflyktingar som flytt undan LRAs väpnade attacker söker sin tillflykt i och omkring Bria där lokalbefolkningen redan lider av mat-brist och nu måste dela på de naturresurser och den mat som finns.

Foto: JACOB ZOCHERMAN
Séléka-rebeller på patrull i Bria. 250 rebeller finns i området. Många är under 18 och anslöt efter militärkuppen då skolorna stängde. Nu längtar de flesta tillbaka till skolan. Enligt hjälporganisationer i området är det svårt att lämna Séléka-rörelsen när man väl blivit antagen vilket gör framtiden oviss för de unga rebellerna.

Séléka-rebeller på patrull i Bria. 250 rebeller finns i området. Många är under 18 och anslöt efter militärkuppen då skolorna stängde. Nu längtar de flesta tillbaka till skolan. Enligt hjälporganisationer i området är det svårt att lämna Séléka-rörelsen när man väl blivit antagen vilket gör framtiden oviss för de unga rebellerna.

Foto: JACOB ZOCHERMAN
Annons

Hon älskade att dansa. Speciellt under de svala nätterna. Då kände hon friheten. Det var tidigt 60-tal och hennes land hade precis brutit sig loss från Frankrike och blivit självständigt.

Med diamanter, mineraler och andra naturrikedomar skulle den nya nationen nu bygga upp något eget. Och hon, den unga Goniba Bernadette, hade hela livet framför sig och allt var så lovande. Det var den bästa tiden i hennes liv. Nu finns bara små minnesfragment kvar, resten har hon glömt. Ja, hon vet inte ens hur gammal hon är längre.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons