Annons
X
Annons
X

Drevet mot växtforskningen är bara toppen på ett isberg

EU-kommissionen sitter på två stolar när det gäller modern växtforskning. Sedan länge ger kommissionen stora ekonomiska bidrag till olika frivilligorganisationer på bland annat miljöområdet. Eftersom dessa har en forskningsfientlig agenda i frågor som berör genteknik och jordbruk blir resultatet att kommissionen samtidigt stödjer och motarbetar forskning. Denna destruktiva kultur finns också hos oss, skriver professor emeritus Torbjörn Fagerström.

BRÄNNPUNKT | VÄXTFORSKNING

Kommissionen förfäktar nämligen den märkliga idén att det inte räcker med att folket får göra sin röst hörd i demokratiska val.
Torbjörn Fagerström

Det är sällan bra att sitta på två stolar samtidigt. Särskilt inte om de står långt ifrån varandra. Men det är precis vad kommissionen i Bryssel gör när det gäller viktig forskning på växtområdet. Resultatet av den akrobatiken blir den vetenskapsfientliga populism som de sex växtforskarna beskriver på Brännpunkt (16/12). Låt mig berätta.

I visionen ”Horizon 2020” framhåller EU-kommissionen att Europa ska ta ledningen i övergången till en hållbar, biobaserad ekonomi. Ett viktigt bidrag är att utveckla industriella processer som bygger på förnyelsebara råvaror och där slutprodukterna har ett stort innehåll av spetsteknologi. Därmed får de också ett högt värdeinnehåll och kan bli ekonomiskt konkurrenskraftiga.

Annons
X

En hörnpelare är grödor som producerar helt nya produkter, eller gamla produkter i högre koncentrationer. Utvecklingen inom biologin gör det nämligen möjligt att styra växters ämnesomsättning så att vi kan välja vilka slutprodukter en gröda ska leverera. Ett aktuellt exempel där svenska forskare ligger långt framme är att producera vegetabiliska oljor som lämpar sig som råvara till den petrokemiska industrin, för att framställa smörjoljor, vaxer, bioplaster och andra högvärdiga produkter. Dessa nyttigheter framställs ju idag ur fossil olja, så det är svårt att tänka sig ett mera klockrent exempel på hållbara, biobaserade produktionssystem.

Det är hela detta tekniksprång som kommissionen lutar sig mot i sin vision, och som de sex växtforskarna och deras kollegor arbetar med. Europa, inklusive Sverige, har stolta traditioner på området. Vi skulle kunna leda utvecklingen, precis som kommissionen tänker sig när den sitter på sin ena stol. Men både forskning och innovation försvåras av en lika aggressiv som osaklig propaganda mot genteknik, och av ett politiskt schackrande, där gröna politiker och miljörörelser är ungefär lika goda kålsupare. Detta underblåses - hör och häpna! - av kommissionen själv när den sitter på den andra stolen.

Kommissionen förfäktar nämligen den märkliga idén att det inte räcker med att folket får göra sin röst hörd i demokratiska val. Nej, i sin ambition att se till att ”civilsamhället” får ett starkt inflytande över besluten i Bryssel, ger den avsevärda ekonomiska bidrag till ett stort antal frivilligorganisationer (NGO:s, från engelskans Non-Governmental Organizations) som antas representera ett gräsrotsintresse. Totalt sett går cirka 20 procent av kommissionens budget till sådana bidrag.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Inom ramen för sitt ”Life-program” har EU-kommissionen till exempel öronmärkt 3,4 miljarder euro till miljöinriktade NGO:s under de kommande sex åren. Flera av dessa organisationer är välkända i forskarkretsar för sin anti-vetenskapliga propaganda och för att driva en fientlig agenda när det gäller bland annat genteknik. Denna destruktiva propaganda betalas alltså till stor del med skattepengar. Inom områden som de ogillar, såsom genteknik i jordbruket, arbetar dessa organisationer bland annat för att ersätta seriösa och erkända forskare med ”experter” (oftast självutnämnda) som stödjer deras egen agenda. Ut åker alltså den vetenskapliga rådgivaren.

    Bristen på saklighet göms bakom positivt laddade termer som ”civilsamhälle”, ”oberoende” eller ”konsumentintresse”, medan forskare misskrediteras genom att anklagas för att ha ”intressekonflikter” eller ha ”bindningar till industrin”. När det gäller riskforskning om genmodifierade grödor (GM-grödor) är det legio att använda denna retorik för att motivera fortsatt riskforskning och fortsatt långbänk.

    En av de mest högröstade lobbyorganisationerna är Jordens Vänner Europa, som fick 750 000 euro i EU-pengar förra året, vilket utgör mer än hälften av organisationens totala budget. Jordens Vänner Europa har lanserat en kampanj som heter ”Stop the Crop” (eng. för ”Stoppa grödan”) för att förmå Europeiska lagstiftare att inte tillåta den vetenskapligt baserade beslutsprocess som skulle möjliggöra odling av GM-grödor i Europa. Det dystra beslutet i den andan som är på gång i Bryssel rapporteras av de sex växtforskarna.

    Hela denna kultur finns väl beskriven och dokumenterad (till exempel Euro Puppets, the European Commission's remaking of civil society, Discussion paper 45, Institute of Economic Affairs, London). Dess svenska gren har belysts av till exempel förre statssekreteraren Joakim Stymne, som problematiserar Sidas omfattande stöd till frivilligorganisationer – cirka 1,5 miljarder årligen (bistandsdebatten.se). Han noterar att det är svårt att se dessa organisationer som ”oberoende” av staten. De kan snarare liknas vid en konsultverksamhet.

    Tillsammans med svenska och utländska kollegor påpekade jag själv för något år sedan ett uppseendeväckande förhållande när det gäller ett av Sidas anslag till Naturskyddsföreningen (unt.se). Pengar shuntas nämligen vidare till en föregiven bondeorganisation på Filippinerna som på sin hemsida öppet stödjer vandaliseringen av offentligfinansierade fältförsök med vitaminberikat ris.

    Men åter till Bryssel. När Jean-Claude Juncker avsätter den vetenskapliga chefsrådgivaren, eller när man ändrar spelreglerna i Bryssel för godkännande av GM-grödor i ovetenskaplig riktning, är detta bara toppen på ett isberg. Själva isberget är den djupt rotade kulturen i Bryssel att finansiera särintressen som förklätt sig själva till konsumentens riddare och miljöns räddare. När dessa särintressen har en vetenskapsfientlig agenda - vilket i stort sett hela miljörörelsen har när det gäller modern växtförädling – blir resultatet att kommissionen både stödjer forskning och motarbetar den. Dessvärre har vi starka inslag av den kulturen även här hemmavid.

    Man kommer att tänka på generalen Kulneff i ”Fänrik Ståls sägner” – ni vet han som älskade och slog ihjäl med samma varma själ.

    TORBJÖRN FAGERSTRÖM

    professor emeritus i ekologi vid Lunds universitet, fd prorektor vid Sveriges lantbruksuniversitet, fd vd för Stiftelsen för Strategisk Forskning

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X