Ove Bring:Dresdens förstörelse omvärderad

Bombmattorna över Dresden beskrivs ofta som ett illdåd. Men 1945 var bombning av stadskärnor inte folkrättsligt förbjudna, påpekar Frederick Taylor i en ny bok, och konstaterar också att staden hyste industrier för krigsmateriel.

Under strecket
Publicerad
Dresden efter bombningarna i februari 1945.

Dresden efter bombningarna i februari 1945.

Foto: AOL
Annons

I år firas 50-årsminnet av tillkomsten av Unescos konvention om skydd för kulturföremål i krig. Sverige har bland annat anmält Drottningholms slott som internationellt skyddsvärt. Om Tyskland före andra världskriget hade kunnat ansluta sig till en liknande konvention skulle man säkerligen anmält rokokoslottet Zwinger och katolska hovkyrkan i Dresden, båda från 1700-talet och båda lagda i ruiner vid bombanfallen 1945. Den allierade ”områdesbombningen” av tyska storstäder under andra världskriget har alltid varit kontroversiell. Detta gäller i synnerhet de brittiska, oprecisa nattbombningarna i krigets slutskede som drabbade civilbefolkningen i högre grad än militära mål, och detta i ett läge när alla visste att Tyskland ”gick sista ronden”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons