X
Annons
X
Recension

Rampfeber Dramatenfars blir parodi på Dramatenfars

Alexander Mørk-Eidem iscensätter en metafars om Dramaten – dörrspring, mycket sex och teatrala ironier men inte så mycket mer, tycker SvD:s Lars Ring som sett "Rampfeber".

Lotta Tejle, Helena Bergström och Torkel Petersson i ”Rampfeber” på Dramaten. Foto: Roger Stenberg

Den moderna farsen som form är ett sent 1800-talsfenomen. En möjlighet för en ny medelklass – som var livrädd för att göra skandal och därmed bli socialt bankrutt – att få skratta åt osannolika missförstånd. Det man behöver för en fars är patriciervåning med många dörrar, en pryd sexualmoral och ett effektivt, freudianskt kaos.

Farsen fick till sist ett överjag och blev till absurdismen. Den spelas inte så ofta nu förtiden. Knappt ens på privatteatrar där man gör musikaler för att locka publiken. Kungliga Dramatiska Teatern har dock bestämt sig för att göra ett lekfullt, möjligen ironiskt experiment och spelar nu "Rampfeber" av Michael Frayn på stora scenen. Det hela blir ett gympapass trappspring och en lek med en självbild.

Lotta Tejle, Helena Bergström och Torkel Petersson i ”Rampfeber” på Dramaten.

Foto: Roger Stenberg Bild 1 av 2

Mirja Turestedt, Rolf Skoglund, Eric Stern, Lotta Tejle, Ana Gil de Melo Nascimento och Torkel Petersson.

Foto: Roger Stenberg Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X