Dragen till kärlek

Sophie Zelmani vill inte kalla sig för artist, musiker eller sångerska. Hon har en omedveten förkärlek för konsten att nedvärdera sig själv så att det blir skratt av alltihop. När hennes far drunknade kom låtskrivandet som en befrielse. – Då skrattade jag inte på ett helt år, säger den skivaktuella sångerskan.

Under strecket
Publicerad
Annons

Sophie Zelmani sjunger som hon pratar, på ett viskande sätt som gjort att hon fått en fanskara på hundratusentals människor som köper hennes skivor i Sverige, Schweiz och Tyskland. Debutplattan från 1995 sålde faktiskt 100000 exemplar i Japan.

Hennes sätt att prata kräver lite tillvänjning eftersom hon pratar tyst och jag hör mig själv upprepande säga ”ursäkta, vad sa du nu?”. Å andra sidan är hennes svar ibland dråpligt roliga eftersom hon tonar ner sig själv på ett självspäkande sätt och inte ens erkänner det hon kan. Hon kan säga saker som ”Jag skriver låtarna men kan inte spela”. När jag för ett par år sedan frågade om hon skrev ner sina idéer på små lappar, kom det spontana svaret: ”Jag får aldrig några idéer”. Då bara måste man le.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons