Thomas Steinfeld:Dracula ville sätta tänderna i moderniteten

Det erotiska motivet brukar ofta framhävas, men i än högre grad skildrar Bram Stokers roman ”Dracula” modernitetens triumf över en förlegad kulturform. Det är med hjälp repetergeväret, psykopatologin och skrivmaskinen som greve Dracula övervinns.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

När den irländske tjänstemannen och teaterdirektören Bram Stoker år 1897 publicerade romanen ”Dracula”, befann sig det brittiska imperiet på höjdpunkten av sin makt. Visserligen kom slaget vid Omdurman, och därmed segern över Mahdi, först ett år senare – hela Östafrika befann sig alltså ännu inte under brittisk kontroll. Dock hade erövringen av Afghanistan redan misslyckats. Och maktbalansen inom Europa hade, efter Krimkriget och rysk-turkiska kriget 1877–78, förskjutits utan att Storbritannien kunnat vinna någon större fördel, åtminstone inte i kontinentens sydöstra del. Efter att ha blivit ett suveränt kungarike, hade Rumänien till och med sökt närmare band till Ryssland.

För vojvoden Vlad III (Vlad Ţepeş, även kallad Dracula), fursten från 1400-talet som inspirerade Bram Stoker till sin roman, finns det ingen ort som minnet har bevarat som hans hem i världen. Platsen där Stokers greve Dracula bodde må däremot vara fiktiv, men den är ändå exakt lokaliserad: en väldig, visserligen redan mycket förfallen borg vid passet Tihuta, eller Borgó, i östra Karpaterna. Tre historiska landskap möts i dessa trakter: Transsylvanien (också Siebenbürgen, ett gammalt tyskt bosättningsområde) som på denna tid var ungerskt, furstendömet Moldavien, då rumänskt och geografiskt icke identiskt med dagens republik med samma namn, och Bukovina, ett landskap som regerades från Czernowitz och som också tillhörde Österrike-Ungern.

Annons
Annons
Annons