Recension

Flickan som inte fick finnasDrabbande skildring av ett barns utsatthet

Under strecket
Publicerad
Annons

Det har alltid funnits författare som skrivit skönlitterära texter utifrån sina egna liv och sina upplevelser. En tydlig strömning inom litteraturen just nu rymmer allt från experimentell självbiografi till verklighetspornografi. När man tar en titt i bokkatalogerna är det lätt att få för sig att det har slutits en hemlig pakt någonstans, kanske mellan läsare och förläggare, om att marknaden skall domineras av berättelser om det ”självupplevda”. Det tycks finnas ett samförstånd om att till varje pris befrämja den ytliga kick som ordet ”verklighetsbaserad” ger upphov till i läsaren.

I Ethel G Ericssons bok Flickan som inte fick finnas är detta övertydligt. Under läsningen kan jag pricka av flera signifikanta saker i texten som också står om författaren på den bakre fliken. Boken avslutas med en epilog där författarrösten, som boken igenom varit flicka, plötsligt är vuxen och kommenterar sitt liv och sina val som författare.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons