X
Annons
X

Dra mej baklänges är riktigt lyckat

2007 är ju det inställda Barnkulturåret, året som inte blir vad Aktionsgruppen för barnkultur hoppades; "ett mycket viktigt steg i att sätta fokus på barnkulturen och lyfta fram goda exempel" i den stora barnkulturutredningen som publicerades i fjol. SVT uppmärksammar inledningsvis detta icke-år med repriser en masse. Som väl är finns en hel del serier värda att visa igen för de barn som var för små första gången de sändes.
Såsom brittiska Den tatuerade mamman, en miniserie för de lite äldre om tjejerna Dolphin och Star och deras mamma som inte är som andra mammor. Avgudad av sin yngsta dotter och starkt ifrågasatt av sin äldre är hon ömsom fantastisk och hittar på magiska lekar, ömsom full, deprimerad eller fysiskt frånvarande. Den här rollen, av den beundrade och ansvarslöse föräldern, har vi sett många pappor i (Min store tjocke far, till exempel) men det är ytterst sällsynt att mammorna får framstå så ambivalenta. Inom barnfilm och -tv ska modern alltid vara den trygga famnen att krypa upp i - en
rollfördelning som är begränsande för såväl män som kvinnor.

En annan serie som tänjer på konventionens gränser är finska Pelikanmannen, ursprungligen en långfilm av Lisa Helminen som styckats i tre delar som sänds på fredagar. Dylika styckningar är aldrig lyckade - såvida inte filmerna i likhet med Hellboms Lindgrenfilmatiseringar ursprungligen gjorts med tv i åtanke - utan hackar sönder dramaturgin och därmed stämningen. Vilket är synd på denna egensinniga film om två ensamma varelser vars vägar korsas i Helsingfors: en pelikan som förvandlar sig till man eftersom människor verkar ha så härligt och en tioårig pojke vars föräldrar just skilt sig och som har en lång trist sommar i stan framför sig. Pelikanen får jobb som scenarbetare på operan där han förälskar sig i musiken och ballerinan som dansar huvudrollen i Svansjön. Pojkens intresse för fåglar leder honom till denne underlige man och snart blir de vänner, ett udda par som lär sig livet av varandra. Med sina surrealistiska inslag och vemodiga
grundton är Pelikanmannen något av ett Drömspel för en barnpublik och deras föräldrar.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X