Annons

Tatjana Brandt:Dostojevskij osäkrar den stabila verkligheten

Porträtt av Fjodor Dostojevskij (1821–1881), målat av Ilja Glazunov 1983.
Porträtt av Fjodor Dostojevskij (1821–1881), målat av Ilja Glazunov 1983. Foto: TT

Det var det kaotiska hos Dostojevskij som gjorde att Nabokov avskydde den ryske 1800-talsförfattaren. Och Nabokov har rätt i att Dostojevskijs galna och neurotiska romangestalter inte förändras – men som läsare blir man aldrig sig lik efter läsningen. 

Under strecket
Publicerad

Fjodor Dostojevskij är en kaotisk författare, han bygger upp och river ner strukturer och idéer i samma andetag som han ger uttryck för dem. Hans författarskap har ett oerhört starkt stråk av längtan efter ordning och stabilitet, därför blir gränserfarenheterna så skakande. I både romaner och artiklar pläderar Dostojevskij för traditionens organiska, helande kraft. För långsamhet och ordning. Han talar för kristendom och konservatism. Samtidigt är hela utlevelsen i hans böcker, utformningen och allt som tänks och görs och skrivs och sägs i hans verk ett djupt och smärtfyllt överskridande. Varje röst som talar lämnar sina premisser och stiger ut i en nästan outhärdlig frihet. 

Romanerna älskar sina förtappade nihilister och mördare, bråkmakare och utopister, excentriker, galningar, överdrivna älskare. Dostojevskij må i sin dagbok hoppas att hans roman ”Idioten” ska handla om en god furste i en kaotisk tid, men resultatet blir en kaotisk och bristfällig protagonist i en modern tid. Och så här är det med alla hans romaner, de lämnar föresatserna och konvenansen och beger sig ut i världen.

Annons
Annons
Annons