Domare saknas i debatten

Under strecket
Publicerad
Annons

Hovrättslagmannen Krister Thelin skriver i sin artikel (SvD 19/12) apropå de frysta bankmedlen att "(v)ad vår svenska rättskultur dock tycks oförmögen att producera är insikten, att saken också kan och bör prövas i svensk domstol." Thelins artikel är delvis föranledd av min artikel (SvD 17/12) om bristande rättssäkerhet. I den ställde jag ett antal retoriska frågor, bland annat en om när rätten för enskild att begära domstols prövning upphörde. Dessa frågor tycks dessvärre ha föranlett ett missförstånd. Thelin skriver, om jag uppfattar honom rätt, att jag inte skulle ha uppmärksammat att rätten till domstolsprövning inte har upphört. Det har jag och det var det som var min poäng med den retoriska frågan. Att denna uppenbarligen kunde feltolkas kan jag bara beklaga. Jag är följaktligen helt enig med Thelin om att frysningen av bankmedel kan och skall prövas av svensk domstol. Att inte hänskjuta frågan dit vore i sig en skandal. Även i övrigt är jag fullkomligt överens med Thelin om att konstitutionella och rättssäkerhetsaspekter inte på långt när intar den plats de förtjänar inom politiken och rättslivet. En effekt av den ringa roll som domstolarna har tilldelats i Sverige är att man i dagligt tal inte kallar dessa, utan media, för den tredje statsmakten. Och ledande politiker har ofta visat en njugg för att inte säga direkt nedlåtande attityd till rättssäkerhetsfrågor och vikten av reellt oberoende domstolar. Ett belysande exempel på med vilken nonchalans skyddet för mänskliga fri- och rättigheter har betraktats är när dåvarande statsministern Palme kallade Europadomstolen för mänskliga rättigheter för "Gustaf Petréns lekstuga". Petrén, som var en mycket lärd jurist och regeringsråd i regeringsrätten, försökte, intill sin bortgång, med stor envishet påkalla ökad uppmärksamhet och medvetenhet om vikten av ett långtgående konstitutionellt rättighetsskydd och oberoende domstolar.

Annons

Men det är inte uteslutande politiker man kan skylla för bristande intresse. Även media bär ett stort ansvar. Man kan till exempel peka på att Thelins viktiga bidrag (boken "Sverige som rättsstat") till att öka medvetenheten om våra allvarliga rättssäkerhetsbrister, såvitt mig är bekant, inte har recenserats eller föranlett diskussion i enda av landets större tidningar, med undantag för en recension i Finanstidningen. Denna tystnadens konformism speglar också en beklämmande försiktighet och följsamhet hos alltför många domare och ämbetsmän som borde ha haft mycket av värde att tillföra debatten. Från domarhåll har under de senaste trettio åren så få domare tillfört debatten näring att de utan vidare kan räknas på fingrarna. Beror månne denna tystnad på en karriärinriktad brist på samhällsengagemang? Det är kanske inte hälsosamt ur befordringssynpunkt att berika den offentliga debatten med åsikter som går stick i stäv med åsikterna hos den som utnämningsmakten haver. Om så är fallet är det i sig en allvarlig illustration till hur trångt rättssäkerheten sitter. Och hur lite vi värdesätter en öppen debatt med åsikter grundade på djupa insikter.

Annons
Annons
Annons