Dogmaregler problem för dokumentär

Under strecket
Publicerad
Annons

på plats | Lilla filmfestivalen
båstad - Dogmareglerna för dokumentärfilm är mycket farligare än Dogmamanifestet för spelfilm från 1995, eftersom man i en fas av processen kanske måste välja mellan att vara trofast mot verkligheten och karaktärerna, eller mot reglerna. Men då väljer man verkligheten! Dogma-reglerna tar oss tillbaka till filmens utgångspunkt, som de rent observerande dokumentärerna som ”Arbetarna lämnar fabriken” och ”Tåget anländer till stationen” från 1890-talet.
Margrethe Olin, norsk dokumentärfilmare som bland annat gjort ”Kroppen min”, håller seminarium på Lilla filmfestivalen i Båstad, om hur det är att göra dokumentärfilm enligt Lars von Triers Dogmaregler. Hennes nya film handlar om elever i en norsk skola med integrationsproblem. Här finns tonåringar från hela världen, och de som tycks ha störst problem är en motorklass. Filmen är gjord i direct-cinema-tradition, men enligt von Triers regler måste regissören ha en svartruta mellan varje klipp för att inte manipulera publiken.
Man måste visa hur och var det filmas, inte lägga på musik och ifall någon hängs ut i filmen som ett offer, måste den personen ha chans till en egen kommentar i slutet.

- I min film är de tuffa, aggressiva killarna inte offer, även om de skulle vara det i verkligheten, svarar Margeth Olin på publikens frågor om vem som är offer i dagens skola i Norge, där 1600 lärare blivit avskedade och skolan tycks var i en kris som liknar den svenska.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons