Recension

LuktDoftrik livsvandring räcker inte för en hel roman

Under strecket
Publicerad
Annons

Det vimlar av litterära ekon i Radhika Jhas debutroman Lukt, som nu ges ut i Britt Arenanders följsamma översättning. Huvudpersonen Leela förföljs av en lukt, som klibbar fast vid henne. Den inger henne äckel och driver henne på flykt, men ingen annan känner den. Det är som det fysiskt påtagliga äcklet hos Sartre eller den kroppsliga skamkänslan hos Annie Ernaux. Och när Leela är bland främlingar, gestaltar Radhika Jha hennes panik i hallucinatoriska ordalag som minner om Harry Hallers upplevelse av den Magiska teatern; där finns även en Pablo.
Sådana ekon förstärker det stiliserade draget i Radhika Jhas roman. Hon skriver om en ung indisk kvinna, som dumpas hos släktingar i Paris. Även om konflikten med släktingarna och Leelas förödande affärer med alltför många män skriver in henne i ett socialt mönster, liksom den ångande rasismen mellan minoriteterna, är det inte det realistiska draget som ger romanen dess särart. Den återger i stället en symboliskt laddad livsvandring, där människan prövas och luttras. Pikaresken ger en matris, medeltida moraliteter en annan.
Porträttet av Leela är fascinerande. Hon har en säregen förmåga att känna dofter. De indivualiseras, förandligas, och Leela blir dofternas uttolkare. En tid gör hon lycka med sin känsla för dofter, men det varar inte. Det var bara en station på hennes vandring. Leela själv ansätts av den allt annat övervinnande lukten, den som tvingar henne att fly.

Men det räcker inte att Leela är en fascinerande gestalt. Den sociala förankringen är alltför tillfällig för att vara helt trovärdig. Mot slutet saggar också romanen betänkligt. Leelas egenskaper och en erotisk affär: det kunde blivit en mycket bra novella. Till en roman räcker det däremot inte.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons