Annons

OpethDödsmetall som blir mer mysig än läskig

Mikael Åkerfeldt i metalgruppen Opeth på Cirkus.
Mikael Åkerfeldt i metalgruppen Opeth på Cirkus. Foto: Viktor Wallström/Rockfoto

30-årsjubilerande Opeth är mer mysiga än skrämmande när de låter dödsmetallen para sig med den progressiva rocken. Det är bra, men en hes Mikael Åkerfeldt sätter käppar i hjulet och överväxeln kickar aldrig in.

Under strecket
Publicerad

Att gå på en konsert med Opeth är lite som att ta en grundkurs i progressiv rock. Den svenska gruppen har förvisso kvar den death metal de inledde karriären med för trettio år sedan men idag inkluderar deras musik också allt det som kännetecknar progrocken: långa och kreativt varierade låtar med tvära rytmiska kast, kontrasterande melodier och stämningslägen som lutar åt fantasy.

I praktiken innebär det ett dynamiskt pendlande mellan gitarrer som antingen låter pastoralt akustiska eller nedstämt fradgatuggande, mellan folkrockiga partier och hårt riffande i udda taktarter över kulsprutesmattrande baskaggar. Musikens dubbelhet blir förstås allra tydligast i Mikael Åkerfeldts sång, som går från mörk growl till ljus skönsång.

Annons
Annons
Annons