Annons

”Dödshjälp är inget sluttande plan”

Kan frivillig dödshjälp accepteras när allt hopp är ute och bara lidande återstår – och särskilt lidande som den palliativa medicinen inte rår på? Myndigheterna i Oregon har nyligen publicerat en rapport om 20 års unika erfarenheter av lagfäst, frivillig dödshjälp, som kan tillföra den svenska debatten viktig kunskap, skriver professor Staffan Bergström och dr Pete Reagan, Oregon, USA.

Under strecket
Publicerad

Staffan Bergström och Pete Reagan

Foto: Privat Bild 1 av 3
Foto: Fredrik Sandberg/TT (Arkiv) Bild 2 av 3

Staffan Bergström och Pete Reagan

Foto: Privat Bild 3 av 3

Närmare 80 procent av svenskar som tillfrågats i flera Sifo-enkäter om sin inställning till frivillig dödshjälp svarar att de är positiva och försvarar “den sista friheten”. Så var situationen i den amerikanska delstaten Oregon i mitten av 1990-talet. Ett medborgarinitiativ drev fram en folkomröstning 1997 som medförde att Oregon blev den första amerikanska delstat med lagfäst rätt till frivillig dödshjälp.

Lagens namn blev DWDA (Death With Dignity Act, det vill säga lagen om en värdig död). Dess innebörd är mycket sträng och åtta specifika krav måste vara uppfyllda för att en döende patient skall kunna åberopa den. Lagen förbjuder att en läkare eller annan person utför den ”dödshjälp” lagen tillåter; patienten måste själv inta den av läkare utskrivna medicinen. Detta är en avgörande skillnad mot lagarna i länder som Belgien, Nederländerna och Schweiz.

Annons
Annons
Annons