Annons
X
Annons
X

Dödligt tonårstrots i hyllad afrikansk roman

Ödets nyck löser upp en nigeriansk familj i Chigozie Obiomas våldsamma debut "Fiskarmännen". Boken kan läsas som en antik tragedi, eller som en allegori över Afrikas relation till kolonialmakterna – men hade mått bra av mindre distans och mer gestaltning, skriver Sebastian Lönnlöv.

Kulturen tipsar Läs & Skriv
Det är sällan debutromaner nomineras till Storbritanniens största litteraturpris, Bookerpriset, men 2015 fanns Chigozie Obiomas "Fiskarmännen" på listan.
Det är sällan debutromaner nomineras till Storbritanniens största litteraturpris, Bookerpriset, men 2015 fanns Chigozie Obiomas "Fiskarmännen" på listan. Foto: Matthew Orselli

Fiskarmännen

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Ordfront
ISBN
9789170378911

Övers: Ninni Holmqvist 286 s.

**Chigozie Obioma är **född och uppväxt i sydvästra Nigeria, men undervisar nu i kreativt skrivande på ett amerikanskt universitet. Hans debutroman har nått stor framgång, fått flera priser och nominerats till 2015 års Bookerpris. Titeln ”Fiskarmännen”, en lite väl anglicistisk översättning av ”The fishermen”, syftar till berättelsens början och själva kärna. När deras far flyttar till en annan stad för sitt arbetes skull utnyttjar fyra bröder sin ökade frihet. De börjar fiska i en flod som de inte får gå nära.

Det är vid floden de träffar Abulu, en galen man som anses vara synsk. Han förutsäger att en av dem, Ikenna, ska dödas av en av sina bröder. När Ikenna av ren paranoia och ångest börjar bete sig illa är det egentligen inte mer våldsamt än ett tonårsuppror, men bröderna förväntas lyda vuxna och inte ifrågasätta deras vilja, vare sig i skolan eller hemma. Ikennas trots är en katastrof som inte går att förstå eller tolerera. Svaret blir en hårdhänt aga, som får honom att känna allt starkare hat.

Det märks att Obioma har influerats av antika tragedier. Brödernas öden drabbar dem lika obönhörligt som i grekisk mytologi, där ingen kan fly från gudarnas vilja. De fyra bröderna Benjamin, Obembe, Boja och Ikenna omges av evangelisk kristendom, kombinerad med andeväsen som inte får förtörnas. Berättelsen kan läsas som att profetior har en självuppfyllande kraft: ”Jag vet nu att det man tror på ofta blir bestående, och att det som blir bestående kan bli outplånligt.” Samtidigt är romanen enligt sin författare en allegori över Nigerias historia. Brödernas konflikt handlar då om koloniernas tvång att hålla sig väl med kolonialmakten och om våld mellan olika etniska grupper.

Annons
X

Redan på de första sidorna är Obiomas faiblesse för liknelser slående. Ibland tar de sin början i ordspråk, som när vanan att noja över detaljer liknas vid att spika fast små saker på stora kors. Barndomens naivitet kallas ”äggvita dagar”. En stressad persons rörelsemönster liknas vid en vansinnig katt. Ofta är bilderna precisa och originella, men när de staplas på varandra i flera led blir effekten tröttande och vissa gånger är de väl sökta: ”Den nedgående solen skymtade i ett hörn av himlen, lika vag som en bröstvårta på en tonårig flickas bröst sedd på avstånd.”

Många av liknelserna utgår från vardagen i Nigeria. Även om engelska är ett av de största språken i Nigeria tycks boken främst rikta sig till en internationell publik. De detaljer som är specifika för miljön förklaras snarare än tas för givna, och alla fraser på språken igbo och yoruba översätts i texten – men originalversionerna står kvar och ger, tillsammans med detaljerna, en exotisk färgsättning.

Mer besvärande för läsningen är Obiomas vana att tala om sina romanpersoners traditioner och vidskepelser på ett så distanserat sätt att det står i vägen för inlevelsen. Jag vill förstå mig på personerna genom gestaltning, snarare än att få utpekat för mig hur folk ”över hela Afrika” tänker.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    **En av bröderna läser **Chinua Achebes ”Allt faller sönder”, om hur kolonialiseringen driver en man till både mord och självmord, och låter bokens händelseförlopp påverka hans eget agerande. Achebes klassiker är intensivt smärtsam, men Obiomas berättelse om bröderna Agwu förmår inte engagera. Berättelsen har en intellektuell och estetisk slagsida, samtidigt som händelsekedjan eskalerar för snabbt och inte lyckas göra de extrema handlingarna lika starka som de mera vardagliga. Mina plågor under läsningens gång handlar inte om att berättelsens tragik är berörande, utan om att den öser på med hemskheter utan att göra dem levande.

    Annons
    Annons
    X

    Det är sällan debutromaner nomineras till Storbritanniens största litteraturpris, Bookerpriset, men 2015 fanns Chigozie Obiomas "Fiskarmännen" på listan.

    Foto: Matthew Orselli Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X