Annons
Recension

Dödens teaterDöden som politisk teater

Livrustkammarens utställning ”Dödens teater” sätter ljuset på kungliga begravningar genom tiderna. SvD:s Eva Bäckstedt tycker att titeln är välfunnen - det teatrala inslaget i de kungliga begravningarna överskuggar allt annat.

Publicerad

Det började med Gustav Vasa, som beslutade att Sverige skulle vara ett arvkungadöme. Hans egen hädangång 1560 var följaktligen första gången beslutets bärkraft skulle prövas i skarpt läge. Det är klart att den begravningsceremonin måste bli något extra. Upplägget hade man lånat från kontinenten, framför allt från den tyskromerske kejsaren Karl V:s pampiga jordafärd i Bryssel två år tidigare.

Huvudnumret var det i alla avseenden långa begravningståget. Det omfattade uppemot 2 000 personer, varav den viktigaste var tronföljaren Erik, och det tog processionen tre dagar att tillryggalägga de sju milen från Stockholm till Uppsala till fots. Där hade kungen nämligen bestämt att han skulle begravas.

Annons
Annons
Annons