X
Annons
X
Recension

A fine selection: Special edition Döden på gymmet inslag när MDT firar 30 år

En pratar, en skapar mönster med kroppen, två imploderar på gymmet. Koreografi kan ta nästan vilka uttryck som helst på Moderna dansteatern, som under 30 år öppnat dörrarna för dans som filosofisk handling.

”D ancer” av Sebastian Lingserius och Nefeli Oikonomou. Foto: Aleksandra Sende

Med sin kropps längd och lemmar som påtaglig måttstock, en krita och några rullar maskeringstejp skapar Radouan Mriziga ett mönster av cirklar och vinklar över stora scenens golv som påminner om symmetrisk dekor i arabisk arkitektur. Det är som om hans repetitiva, ibland dansanta, ibland smått brutala rörelser får konkret visualisering i ett strikt precisionsarbete – utfört till en vag ljudbild av musik och natur som emanerar ur fem kassettbandspelare utspridda i rummet.

Koreografi betyder "skriva dans" – och det är vad Mriziga, född i Marocko och vidareutbildad vid Parts i Bryssel, omtolkar i sitt förstlingsverk "55". Han är en ny, spännande bekantskap när MDT (f d Moderna dansteatern) nu firar 30 år som stiftelse med en festival som innehåller såväl favoriter i repris som nya verk (t o m 9/12). På plats finns också grundaren och koreografen Margaretha Åsberg, en pionjär som numera ägnar sig åt måleri. Nästa vecka blir det vernissage med hennes bilder samt samtal, dansfilm och boksläpp.

”D ancer” av Sebastian Lingserius och Nefeli Oikonomou.

Foto: Aleksandra Sende Bild 1 av 3

I verket ”55” skapar Radouan Mriziga ett symmetriskt mönster genom att mäta ut alla cirklar och vinklar med sin kropps rörelser som måttstock.

Foto: Anna Ångström Bild 2 av 3

”D ancer”, här med Sebastian Lingserius och Nefeli Oikonomou.

Foto: Danae Economou Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X