Döden kan lära oss att leva

FRÅGOR I SLUTET Naken dödsångest ser kuratorn Lisa Sand nästan aldrig när hon möter döende patienter, snarare dess motsats: I dödens närhet söker vi efter liv. Inte minst för att den yttersta ensamheten är så smärtsam.

– Fantasi, dagdrömmar, magiskt tänkande – allt kan vara en hjälp, säger hon.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Lisa Sand anser att det är viktigt att hitta ”intressen som står över sjukdomen”, såsom att se på film, lyssna på musik, läsa, måla eller skriva.

Lisa Sand anser att det är viktigt att hitta ”intressen som står över sjukdomen”, såsom att se på film, lyssna på musik, läsa, måla eller skriva.

Foto: GUNNAR LUNDMARK
Annons

Genom alla de möten som Lisa Sand haft med döende patienter vet hon: vi människor tar till alla till buds stående medel för att orka leva sista tiden. Kognitiva förmågor. Känslor. Fantasi. Och ibland det som kallas magiskt tänkande. Som när en av hennes patienter tittade upp i stjärnhimlen under de tysta, ensamma kvällarna och sa: ”Där uppe finns alla de som dött före mig. Dit ska jag också.”

– Det är som en förhoppning, en tröst när det blir för ensamt och för otäckt, säger Lisa Sand. Magiskt tänkande som inte skadar ska man absolut inte ifrågasätta. Ändå brukar de som börjar prata om att vara en del av något större bli lite försiktiga och kolla in mig först innan de fortsätter …

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons