Håkan Lindgren:Döda metaforer för levande materia

Tanken att vi människor är en ”hårdvara” uppbyggd av genernas ”mjukvara” har bitit sig fast som en metafor med vilken vi förstår oss själva. Att metaforen är felaktig, och leder till en begränsande och instrumentell syn på människan, verkar inte påverka dess popularitet.

Under strecket
Publicerad
Annons

Två stora teknologier som formar vårt samhälle är gentekniken och datatekniken; att de råkade utvecklas samtidigt är en händelse som kan se ut som ett olyckligt sammanträffande. Naturligtvis hade framstegen på mikrobiologins område inte varit möjliga utan datorer, men vad som har hänt är att datorerna och de tankemodeller som utvecklats i samband med dem har blivit den metafor genom vilken vi förstår generna och i förlängningen människan som helhet. Det ser ut som om informationsteknologin har blivit en mall för biologin.

Man kan se denna utveckling som två växande kurvor på en tidsaxel: datatekniken ökar stadigt i betydelse från 60-talet, gentekniken börjar växa under 70- och 80-talen. Följer man dessa två kurvor bakåt leder båda till mitten av 1940-talet. Vid denna tid började man konstruera de stora elektroniska räknemaskiner som var datorernas föregångare. De första modellerna var helt enkelt ett slags miniräknare (om än större: Mark I, byggd vid Harvard 1944, var 15 meter lång och vägde 35 ton), konstruerade för de fyra räknesätten och inget mer. Pionjärer inom informationsteknologin, som den brittiske matematikern och kryptoanalytikern Alan Turing, föreställde sig däremot en maskin som inte var begränsad till addition och multiplikation, en maskin som skulle kunna hantera vilket slags information som helst. En förutsättning för det var att man gjorde skillnad på hårdvara och mjukvara, att man separerade maskinens tekniska konstruktion från den information den hanterade och det program som styrde den. I en uppsats från 1946 beskrev den ungersk-amerikanske matematikern John von Neumann principerna för en sådan maskin. Här blev programvaran viktigare än maskinen; den första datamaskin som fullt ut konstruerades efter von Neumanns principer var Edvac, byggd vid University of Philadelphia 1949. Det som verkar självklart i dag var något som informationsteknologins föregångare var tvungna att utarbeta steg för steg, men när tankemodellen hårdvara/mjukvara väl är färdigutvecklad och visar sig fungera utmärkt inom ett område blir det lockande att försöka applicera den även på andra områden. Den förvandlas till en metafor: människan är alltid intresserad av att hitta nya, spännande metaforer för vad hon är.

Annons
Annons
Annons