Annons

Rikard Heberling:”död åt versalerna!”– när alfabetet blev ett slagfält

Vad ska vi ha de stora bokstäverna till? De gör att barnen måste lära sig två alfabet, de sliter på tryckeriernas typer – och signalerar en förlegad samhällsordning. Så argumenterade den funkisinspirerade rörelse som på 1920-talet ville införa det klasslösa enbokstavsalfabetet.

Under strecket
Publicerad

Herbert Bayer, läraren i typografi och reklam vid Bauhausskolan, publicerade 1926 ett ­förslag till ”universalalfabet” med endast en uppsättning bokstäver. 

Bild 1 av 3
Bild 2 av 3
Bild 3 av 3

Herbert Bayer, läraren i typografi och reklam vid Bauhausskolan, publicerade 1926 ett ­förslag till ”universalalfabet” med endast en uppsättning bokstäver. 

Bild 1 av 1
Herbert Bayer, läraren i typografi och reklam vid Bauhausskolan, publicerade 1926 ett ­förslag till ”universalalfabet” med endast en uppsättning bokstäver. 
Herbert Bayer, läraren i typografi och reklam vid Bauhausskolan, publicerade 1926 ett ­förslag till ”universalalfabet” med endast en uppsättning bokstäver. 

”Den funktionalistiska eran hade blåsts in. Den nya tidens stil var just avskrapningen av stilar. Dess nakna språk hette fakta.” Så beskriver Ivar Lo-Johansson, i romanen ”Författaren”, sina intryck från 1930 års Stockholmsutställning. Motivet för utställningen, enligt arrangörerna Stockholms stad och Svenska slöjdföreningen, var att höja smaken hos landets befolkning och demonstrera de senaste rönen inom arkitektur och formgivning. Då som nu likställdes inredningsdesign med självförverkligande och frigörelse. Likt ”avskrapningen av stilar” som utställningens byggnader och föremål framvisade såg Lo-Johansson ett nytt ideal även för skrivandet. Han ville översätta arkitekturens språk till litteraturen för att skildra och tala till ”den nya människan”. ”Utställningshallarnas blanka maskinlemmar krävde en ny poesi.”

Annons
Annons
Annons