Annons

Lars Ring:Dockteatern är sannerligen inte bara för barn

Ur Marionetteaterns uppsättning ”Alice i Underlandet”.
Ur Marionetteaterns uppsättning ”Alice i Underlandet”. Foto: Matilda Rahm

Marionetteatern har en lång historia och många trådar till andra kulturer och konstarter. I en ny bok skildrar Margareta Sörenson dockteatern som progressiv barnkultur och avancerad vuxensatir.

Under strecket
Publicerad

”Marionetteatern. På väg sedan 60 år”.

Foto: Stockholmia – forskning och förlag

Margareta Sörenson.

Foto: Ulf Sörenson

Förmågan att besjäla ting – från nallebjörnar till helgonbilder – är en högst mänsklig egenskap. Liksom fantasin. Det sistnämnda blir särskilt tydligt på teaterscenen. Om en person påstår att hen är Kasper eller Hamlet, så är hen det – just då. Om Staffan Westerberg håller upp en trasig strumpa och säger att det är Syster Yster, så är det så. Vi människor är väldigt bra på ögonblickliga överenskommelser. Dessutom kan vi tänka oss en framtid, och alternativa skeenden.

Margareta Sörenson, bland annat teater- och danskritiker i Expressen, har nu skrivit en förnämlig bok om institutionen Marionetteatern. ”Marionetteatern. På väg sedan 60 år” (Stockholmia – forskning och förlag) var nog tänkt att komma ut för två år sedan då teatern fyllde 60 år. En aktningsvärd ålder kan tyckas, men genren har tusenåriga anor. Själv glömmer jag aldrig en natt på en gropig fotbollsplan utanför en thailändsk by där en förstummad och fascinerad allålderspublik såg skuggteater, enkla figurer på ett lakan framför en eld. Stämningen, den tropiska natten, musiken. Det hela stod bortom tiden.

Annons
Annons
Annons