Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Strax före budgetdebatten i onsdags lade Jan Björklund ut ett foto på Twitter, föreställandes fyra storleende borgerliga partiledare i gemytligt kafferep. Björklunds kommentar under bilden blev oavsiktligt ironisk: ”Vi konstaterar att regeringens budget är skadlig för Sverige”.

De elaka kommentarerna lät inte vänta på sig, och rätteligen så. Ty detta är en bra bild av vad decemberöverenskommelsen erbjuder borgerliga väljare: opposition by fika.

Gensvaret på förra söndagens krönika om varför allianspartierna borde överge decemberöverenskommelsen, har varit enormt stort. De i skrivande stund många hundra som har hört av sig personligen via mail är främst besvikna alliansväljare och lokala allianspolitiker. De godtar inte sina partiledningars sätt att argumentera.

Annons
X

**Med viss risk **för att upprepa somt ur tidigare inlägg, vill jag lyfta några av de argument som under denna vecka förekommit i försvaret för DÖ, och förklara varför de inte övertygar.

”DÖ är en garanti för blockpolitiken”. Det argumentet har Alliansen i viss mån själva undergrävt, genom att meddela att man tänker lägga fram separata finansplaner i år, för att ”idéutveckling kräver mer frihetsgrader att pröva och att ompröva, och samtidigt lite mindre av förhandlingar och kompromisser” (Alliansens partisekreterare, DN 8/4).

Att låta partierna utvecklas var för sig, och först när det närmar sig 2018 inrätta gemensamma grupper, program och äntringsstyrka, är klokt. Positiv konkurrens behöver vitalisera Alliansen. Men det gör det samtidigt lite svårt att förstå varför decemberöverenskommelsen då skulle vara så omistlig för blockpolitikens överlevnad. Den gemensamma viljan torde vara det avgörande.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    ”Alliansen är beredd att väcka misstroendevotum i de fall det är påkallat och det inte omfattas av december överenskommelsen” Vad betyder det? En konkretisering vore på sin plats. I vilka hypotetiska situationer kommer man att göra det? Om inga svar kan ges, blir det bara ett inlindat sätt att säga att oppositionen egentligen har avhänt sig sitt viktigaste maktinstrument; att kunna fälla en regering.

    ”En budgetkompromiss där S gör upp med Alliansen om en gemensam budgetproposition, gör att Alliansen desarmeras som självständig politisk kraft”.

    Förlåt, men med den arma självtilliten bör man kanske överväga att göra något annat. Väljarna är efter den gångna hösten mycket medvetna om att den politiska situationen är speciell. Underskatta dem inte! Det borde av alla reaktioner att döma vara mycket enklare att förklara för borgerliga väljare att man i valet mellan pest och kolera hellre släpper fram en S-budget man har haft betydande inflytande över, än en S/V/MP-budget man redan från början har sagt att man kommer att släppa igenom oaktat innehåll.

    ”Alliansen avser inte bli ett regeringsunderlag för Socialdemokraterna”. Som jag ser det har Alliansen indirekt redan gjort det genom att ingå DÖ, men utan att få något i utbyte.

    **En sak kan **vi alla vara överens om. Valresultatet från i höstas erbjuder inga enkla lösningar. Återstår då de svårare. Det finns alliansväljare som önskar se ett regeringssamarbete mellan de fyra och SD. Jag tillhör inte dem. Även om man skulle bortse från SD:s politik och historia, har de hittills visat en politisk omognad som gör dem olämpliga som samarbetspartner.

    För Alliansens del innebär det därför att det mest uppenbara valet i nuläget står mellan att acceptera olika sorters S-ledda regeringar.

    Det ena alternativet ser vi tydligt nu. Med decemberöverenskommelsens matematik tvingar man in Löfven i vänsterburen, eftersom han för att kunna uppvisa en tillräckligt stor koalition måste trovärdiggöra att Vänsterpartiet är en del av regeringsunderlaget. Resultatet av det såg vi i onsdags; Vänsterpartiet kan med en stor portion sanning meddela de 5,7 procent som röstade på dem att MP förvisso vann taburetterna, men att V vann politiken.

    Ett annat, i mitt tycke mer tilltalande alternativ, är att försöka minimera Vänsterpartiets inflytande över Socialdemokraterna. Det vore bättre för Sverige.

    **Genom sitt agerande **sätter allianspartierna nu idén om blockpolitiken före Sverige, tvingar Socialdemokraterna att regera mycket längre vänsterut än vad som hade behövt vara fallet, vilket på både kort och lång sikt underlättar för en allvarlig vänstersvängning av politik och samhällsvärderingar.

    Frågan som det hela kokar ner till är: Varför finner Alliansens ledare det bättre för Sverige att släppa igenom en S-budget som man så långt det är möjligt har tvingat ut på vänsterflanken, än en S-budget som man själv dragit så långt åt mitten som ens förhandlingsförmåga medger?
     

    Annons
    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X