Annons

Helena Pedersen:Djuren hjälper oss att förstå oss själva

Människans mångfacetterade och mot­sägelsefulla relation till djur tilldrar sig alltmer akademiskt intresse. I en ny antologi utforskas djuren som kulturella organismer, men ofta säger essäerna mer om oss människor och vårt samhälle än om djuren själva.

Publicerad

Genom sin utredning av den illegala rovdjursjakten (2007:22) har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) aktualiserat och lyft fram nya dimensioner av rovdjursfrågan i Sverige. Men de har gjort mer än så. Utredningen visar att naturvetenskapen inte nödvändigtvis sitter inne med svaren på alla frågor som ställs om djur. Rovdjursfrågan kan till exempel införlivas i samhällsvetenskapliga teorier och förklaringsmodeller, som i BRÅ:s rapport genom liknelsen med hatbrott riktade mot människor. BRÅ:s utredning är i praktiken en tillämpning av den dynamiska vetenskapliga utveckling som skett de senaste 15 åren inom fältet människa-djurstudier (”human-animal studies”).

Människa-djurstudier öppnar möjligheter för tvärvetenskaplig kunskapsbildning kring relationer mellan människor och djur. En sådan ansats är nödvändig för att förstå de olika uttryck djurs närvaro har kommit att ta sig i samhället: som jakt­objekt, identitetsmarkörer, laboratorie­artefakter, ”medarbetare” i service- och räddningssektorn, eller som marknads­andelar i globaliserade produktions- och konsumtionskedjor, för att bara nämna några. Djur tillskrivs ofta roller som medvarelser och upplevande subjekt, men behandlas samtidigt som objekt inom exempelvis livsmedels- och läkemedelsindustrin – filmen ”Vårt dagliga bröd” av Nikolaus Geyrhalter påminner om detta. Människa-djurstudier vill utforska hur vi kan förstå våra mångfacetterade relationer till djur (inte sällan präglade av mot­sägelsefullhet från människans sida) och därmed ta ”djurfrågan” på allvar som forskningsområde inom samhällsvetenskap, humaniora och konst.

Annons
Annons
Annons