Annons

Djupa intryck av Gertrude Stein

Under strecket
Publicerad

Litteraturtidskriften OEI är inte bara uppfriskande ambitiös, i så måtto att den ibland tillåter sig att erbjuda krävande läsning, utan den är dessutom ofta riktigt rolig. Det senaste numret, nummer 14 sedan starten, är helt och hållet ägnat en av 1900-talets i alla avseenden mest udda författare, amerikanskan Gertrude Stein.
För en större publik är Gertrude Stein mest känd för ”Alice B Toklas självbiografi”, kallad så för att hedra hennes livsledsagarinna genom många år.
Annars är hon förstås mest berömd för en enda fras, en numera bevingad sådan: ”Rose is a rose is a rose.”
På 80-talet gjorde Görgen Antonsson en rejäl satsning på att i Sverige lansera Gertrude Steins mer utpräglat experimentella skrifter, detta i fyra översättningsvolymer, av vilka väl ”Ömma knappar”, utgiven av Bakhåll 1984, är den allra festligaste, outtröttligt originell som den är.
Det nya numret av OEI är en rejäl satsning. Det innehåller en rad substantiella essäer, några av strikt vetenskaplig karaktär, andra mer fritt hållna
utan att fördenskull sakna substans. Överlag är det ett imponerande nummer, lärorikt och omväxlande.
Att det även öppnar sig för skönlitterärt hållna hyllningar till Gertrude Stein är i kongenial anda. Lars Mikael Raattamaa är i högform och skriver en dikt med titeln ”Jag är Gertrude Stein”. Och Åsa Maria Kraft presenterar en märklig lek med genrer, som plötsligt gör det klart för läsaren, att vi här faktiskt har en ung svensk författare som har tagit djupa intryck av Gertrude Stein.

TOMMY OLOFSSON

Annons
Annons
Annons