Annons

Jonas Andersson:Djävulen – inspirationens verklige herre

I Jobs bok är det tydligt att Djävulen från början inte var människans eller Guds motståndare – tvärtom agerar han där på Guds uppdrag. Fred Parker undersöker i sin bok ”The Devil as muse” kopplingen mellan diabolisk maskopi och konstnärlig kreativitet.

Uppdaterad
Publicerad

Är konstnärlig inspiration en alltigenom god kraft? Till romantikens föreställning om Satan hör att han förknippas med det litterära skapandet. I ”The marriage of Heaven and Hell” (1790–93) skriver Blake: ”Orsaken till att Milton var såsom fjättrad, när han skrev om Änglar och Gud, men fri, när han skrev om Demoner och Helvete, är, att han var en sann Diktare och av Djävulens parti utan att själv veta det” (Folke Isakssons översättning).

En långlivad kontrovers kring Miltons Satan gäller frågan om han ska uppfattas som ett slags hjälte, eller bara en dåre. Blake gav tillsammans med Shelley upphov till vad den amerikanske litteraturvetaren Harold Bloom betecknat som ”the Satanist school of critics”. För Blake manifesterade Miltons Satan det mänskliga begäret och skaparkraften, medan Gud utgjorde dess hämmande och förnuftiga motsats.

Annons
Annons
Annons