Djärvt polyfont projekt

Under strecket
Publicerad
Annons

Cecilia och apkungen
Drottningholms slottsteater
Musik: Reine Jönsson
Libretto: Peter Bull-Simonsen
Regi: Patrik Sörling
Scenografi: Jon Morrell
Ljus: Torkel Blomkvist
Medv: Kerstin Avemo, Åke Zetterström, Rickard Söderberg, Kristina Hammarström, John Lundgren, Marianne Eklöf, Anders Lorentzson, Eva Lindal
Drottningholmsteaterns kör, orkester och dansare
Dirigent: Staffan Larson

Drottningholmsteaterns andra uruppförande i sommar liknar ingenting annat. Det är ett praktfullt audiovisuellt myller som möter publiken. Och det är bitvis trångt på det långsmala scengolvet när flera berättelser spelas upp samtidigt, sida vid sida.
Dikt och saga, nya och gamla påhitt, allt vävs i ”Cecilia och apkungen” samman i en sorts upprymt barnslig berättelse kring drömmar om kärlek, makt, övermod och avundsjuka, individ och kollektiv. Allt till synes drivet av den sortens tillfälligheternas spel som verkar kunna upphöja slump till symbol, eller verklighet till saga.
Det är ett fritt och lekfullt associerande, absurt
som i en dröm med snubblande händelseföljder. Musik, sång på låtsasspråk, dans och överhuvudtaget en väl utarbetad rörelsekoreografi - allt samtidigt, omlott, i lager på lager. Och säga vad man vill om Reine Jönssons musikdramatiska sinne, men det stannar inte vid nya varianter på konventionen.
Till Drottningholm har han färdats genom vilda västern-operan ”Gunsmoke in Utopia III” (kioskböckernas Bill & Ben i ny tappning) och inte minst genom den egenartade operakoreografiska gestaltningen av Eyvind Johnsons ”Strändernas svall” häromåret.
Jönsson har snickrat på ett musikberättande som tar sikte på operakonstens mer fantasteripräglade möjligheter där musik, ord och rörelse skall ha liknande vikt. ”Cecilia och apkungen” kan i det avseendet ses som en fortsättning på och förlängning av arbetet i ”Strändernas svall”, också den tillsammans med regissören/koreografen Patrik Sörman.

Annons
Annons
Annons