Annons

Djärvastoch blygast bland sångare

GEORGES BRASSENS Han gick från fattig och okänd till firad och rik så snabbt att han inte hann med. I oktober skulle den franska visdiktaren ha fyllt 90, och året har sett en rad böcker komma ut om trubaduren som blandade konstfärdig poesi med folklighet och slang.

Publicerad

Hans sånger hör till den franska nationallitteraturen i lika hög grad som Charles Baudelaires och Victor Hugos poesi. Skolor, torg och gator bär hans namn. Minnesplattor finns uppsatta på många ställen, och de flesta fransmän kan nynna hans visor. Det handlar om visdiktaren och kompositören Georges Brassens, som i dagarna skulle ha fyllt 90 år. Han föddes den 22 oktober 1921 och dog den 29 oktober 1981, efter att i 30 år ha dominerat den franska sången.

Det var i början av 1950-talet som Brassens fick sitt stora genombrott. Den då berömda sångerskan Patachou (Henriette Ragon) med sin lika berömda kabaré i Montmartre var en av dem som banade väg för honom. Brassens följde med på hennes turnéer vintern 1952, inte för att sjunga men för att iaktta och lära sig. Hans första egna scenframträdande ägde rum våren 1952 på Patachous kabaré i Paris. Hon hade sett Brassens begåvning och hävdade att han inom ett år skulle vara mer berömd än hon. Däri fick hon rätt. Brassens blev snart en lysande stjärna på den franska sångens himmel. Varje ny skivinspelning av honom var en händelse, och även utomlands uppmärksammades han. År 1955 reste han till Tunis, Alger, Casablanca, Rabat och Marrakech, och under år 1961 turnerade han i Kanada. År1967 fick han motta Franska akademins stora poesipris. Snart framstod Brassens som den andlige fadern för en ny generation av sångare i Frankrike.

Annons
Annons
Annons
Annons