X
Annons
X
Recension

Repuls Djärv strävan efter enhet

LABYRINTISKT I Helena Bobergs debutsamling finns en kluven strävan efter att få allt att uppgå i en enhet där jaget är sammanhållet. Hon skriver med både nervig nyansrikedom och behärskad avrundning, skriver Tom Hedlund.

Som tredje bok i en sparsam utgivning ger tidskriften 10TAL:s förlag ut Helena Bobergs debutdiktsamling ”Repuls”. ”Ett instängt diktjag famlar efter självet och omvärlden, utan att med säkerhet nå fram till sitt dolda du”, heter det på omslagsfliken; detta kan förstås skrämma eller locka läsaren, alltefter läggning.

Sådan identitetsproblematik kan sättas in i beniga system eller sprängas i språkliga småbitar, men Boberg går en annan väg. Tålmodigt formar hon en återhållsamt omsorgsfull poesi med uppdämd sprängkraft som gång på gång tätnar i starka formuleringar, gärna i släkt med paradoxen – på en av de första sidorna till exempel denna nyckelfras i två steg: ”Det finns inte ett du som inte är jag. Där sviker jag dig.”

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X